Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.
Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.
Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin -
men sånt, det spelar inte nån teater.
Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.
Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.
Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.
Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin -
men sånt, det spelar inte nån teater.
Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.
Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.
envoyé par Riccardo Venturi & Nicola Ruggiero - 5/5/2005 - 11:09
Langue: espéranto
Versione in esperanto
LA NEKONATA SOLDATO
Jen kuŝas mi, soldato nekonata,
sub la triumfa arko el blanka marmorŝton'.
Enterigita mia korp' -- nu ja, ĉirkaŭ duon' --
ripozas tie ĉi post pompo ŝtata.
Disŝiris min germanaj krevgrenatoj.
post tiu lasta krevo jam ĉesis la milit',
ĉar devas regi pac', silent' dum la vivfina rit'
-- regulo taŭga ankaŭ por soldatoj.
Mi estis kunmetita delikate
en vere belan keston de luksa origin'.
La dekstra brako pendis jam sur judo el Berlin',
sed tion mi akceptis sendebate.
Nun min honoras ĉiuj diplomatoj
kaj multaj altaj estroj alvenas kun girland'
kaj preĝas preĝon por putranta viand' el neniland'
kaj laŭdas min pro miaj rezultatoj.
Jen kuŝas mi, sincere demokrata,
kaj ridas per kranio sendenta sen humil':
ĉar praga krur', berlina brak' kaj unu brak' el Kiel
nomiĝas nun soldato nekonata.
Jen kuŝas mi, soldato nekonata,
sub la triumfa arko el blanka marmorŝton'.
Enterigita mia korp' -- nu ja, ĉirkaŭ duon' --
ripozas tie ĉi post pompo ŝtata.
Disŝiris min germanaj krevgrenatoj.
post tiu lasta krevo jam ĉesis la milit',
ĉar devas regi pac', silent' dum la vivfina rit'
-- regulo taŭga ankaŭ por soldatoj.
Mi estis kunmetita delikate
en vere belan keston de luksa origin'.
La dekstra brako pendis jam sur judo el Berlin',
sed tion mi akceptis sendebate.
Nun min honoras ĉiuj diplomatoj
kaj multaj altaj estroj alvenas kun girland'
kaj preĝas preĝon por putranta viand' el neniland'
kaj laŭdas min pro miaj rezultatoj.
Jen kuŝas mi, sincere demokrata,
kaj ridas per kranio sendenta sen humil':
ĉar praga krur', berlina brak' kaj unu brak' el Kiel
nomiĝas nun soldato nekonata.
envoyé par Riccardo Venturi & Nicola Ruggiero - 6/3/2006 - 02:35
Langue: finnois
Traduzione finlandese / Finnish translation / Suomennos: Marja Heino
TUNTEMATON SOTILAS
Tässä lepää tuntematon sotilas
alla riemukaaren valkoholvin marmorin.
Kun ruumiini he löysivät, no, puolet ainakin,
oli hautauskin hiton arvokas.
Mä kaaduin saksalaiseen kranaattiin.
Se oli isku - sitten tauko huudettiin.
Kas, hiljaista on oltava, kun kuolee ihminen.
Se sääntö pätee myöskin sotilaisiin.
Mun toverini kokoon kaapivat
ja mahdottoman hienoon arkkuun jätteet laskikin.
On vasen käsi jonkun juutalaisen, luulisin,
vaan sama se, vain tyhmät valittavat.
Mua dipomaatit kilpaa ylistävät
ja yks' ja toinen ruhtinas tuo kukkaseppeleen
ja puolestani hurskaasti hän vielä rukoilee
ja teoilleni pienen puheen pitää.
Näin lepään tässä, tosi demokraatti
ja nauran itsekseni läpi luisen kalloni.
On sääri Berliinistä, Varsovasta käteni,
sitä kutsuvat he tosi sankariksi.
Tässä lepää tuntematon sotilas
alla riemukaaren valkoholvin marmorin.
Kun ruumiini he löysivät, no, puolet ainakin,
oli hautauskin hiton arvokas.
Mä kaaduin saksalaiseen kranaattiin.
Se oli isku - sitten tauko huudettiin.
Kas, hiljaista on oltava, kun kuolee ihminen.
Se sääntö pätee myöskin sotilaisiin.
Mun toverini kokoon kaapivat
ja mahdottoman hienoon arkkuun jätteet laskikin.
On vasen käsi jonkun juutalaisen, luulisin,
vaan sama se, vain tyhmät valittavat.
Mua dipomaatit kilpaa ylistävät
ja yks' ja toinen ruhtinas tuo kukkaseppeleen
ja puolestani hurskaasti hän vielä rukoilee
ja teoilleni pienen puheen pitää.
Näin lepään tässä, tosi demokraatti
ja nauran itsekseni läpi luisen kalloni.
On sääri Berliinistä, Varsovasta käteni,
sitä kutsuvat he tosi sankariksi.
envoyé par Juha Rämö - 15/5/2015 - 08:41
×
![]()
È sicuramente la più famosa di Ruben Nilsson. A lungo il testo svedese è stato impossibile da reperire, ed al suo posto (nella pagina originale) era stata inserita la versione in esperanto di Franko Luin proveniente da questa pagina. L'originale svedese è stato poi reperito da Nicola Ruggiero grazie all'amico esperantista Magnus Henoch che ha scritto per lui in svedese ai curatori del sito ruben-nilson.se.[RV & NR]