Lingua   

Elfte September

Jan Hammarlund


Lingua: Svedese


Ti può interessare anche...

Lu cantu senza cantu
(Insegnanti di Capo d'Orlando)
911 (This World Gone Crazy)
(Clan Dyken)
Venez vers moi
(Axelle Red)


[2002]
Text och Musik: Olov Hamilton
Testo e musica: Olov Hamilton

Dalla Svezia, una canzone sull'11 settembre interpretata (ma non scritta) da uno dei più noti "protest singers" di quel paese, nonché di un grande amico di "Canzoni Contro la Guerra".
En sång om elfte September, utförd (men inte skriven) av en av de bäst kända svenska protestsångare, som också en stor vän till vår hemsida.

Jan Hammarlund. Si noti la sua decisa somiglianza con Pete Seeger. Give me a...hammar!
Jan Hammarlund. Si noti la sua decisa somiglianza con Pete Seeger. Give me a...hammar!
Alla klockor stod liksom still den dan
jag och Adam satt på kafé inne i stan
när vi hörde det först bara skratta vi och sa
är det rentav revolution på gång idag
i USA tralala

Sen förstod man att det faktiskt hade hänt
det var som en actionfilm, ett dåligt skämt
och det var ett dåd av ondskan själv minsann
nåt som hela världen måste ta sig an
sade man

Och nog får det en att undra vad för en värld vi lever i
om det nånsin går att känna sig riktigt trygg
och visst fan är jag splittrad i min egen empati
jag vet bara att en supermakt för en gångs skull ligger på rygg

och i TV expertis av allsköns slag
fick förklara vad som hänt denna hemska dag
helst så ville man ju blunda och bara be
att det inte var ett världskrig nummer tre vi fick se på TV

och de sa att hårt ska sättas hårt emot
för mot världsdemokratin var det här ett hot
oh jag undrar om de lärt sig läxan än
och det värst har inte hänt ännu min vän
har jag på känn - jajamän

och vem vet vad som kommer att växa fra ur ruinhögen
där maktens bägge torn så stolta stod
Det finns ett som är säkert om de reses upp igen
och det är att de kommer att kosta världen ännu mera blod

Alla klockorna stod liksom still den dan
alla människor som stressar hem genom stan
såg hur drömmen om att världen kan bli ljus
med det oupplysta penningväldets hus
blev till grus
bara grus

inviata da Riccardo Venturi - 20/1/2007 - 21:47



Lingua: Italiano

Versione italiana di Riccardo Venturi
9 novembre 2007
UNDICI SETTEMBRE

Tutte le campane parevano come tacere quel giorno,
io e Adam ce ne stavamo seduti in un caffè del centro
quando lo sentimmo, dapprima ci mettemmo a ridere
dicendo: oggi sta succedendo davvero
la rivoluzione negli USA, trallallà

Poi si capì quel che era accaduto veramente,
era come un film d'azione, un'orrenda vergogna,
ed era un atto malvagio in sé, certamente,
qualcosa cui il mondo intero doveva stare attento,
si disse

E, ancora, uno si deve chiedere in quale mondo viviamo,
se in qualche modo ci possiamo sentire davvero sicuri
e cavolo se sono diviso nella mia empatia,
so solo che, per una volta, una superpotenza è al tappeto

E alla tv, ogni sorta di opinioni di esperti
hanno spiegato quel che è successo in quel giorno d'inferno,
e piuttosto s'avrebbe voluto chiudere gli occhi e solo pregare
che non fosse la terza guerra mondiale quel che vedevamo in tv

E dicevano che ci sarebbe stata una dura contrapposizione
perché questa era una minaccia contro la democrazia nel mondo
e mi domando se ancora non hanno imparato la lezione
e il peggio non è ancora accaduto, amico mio,
me lo sento, eccome

E chissà che cosa crescerà dal mucchio di rovine
dove sorgevano così fiere le due torri del potere
C'è una cosa che è certa: se saranno riedificate
questo costerà al mondo ancora più sangue

Tutte le campane parevano come tacere quel giorno,
tutta la gente che si agita per tornare a casa traversando la città
ha visto come il sogno che il mondo diventasse luminoso
assieme alla sede dell'oscura violenza del denaro
sia stato sbriciolato,
sbriciolato.

9/11/2007 - 13:59



Pagina principale CCG

Segnalate eventuali errori nei testi o nei commenti a antiwarsongs@gmail.com




hosted by inventati.org