| Traduzione finlandese / Finnish translation / Traduction finnoise... |
TOMTEN | TONTTU |
| |
Midvinternattens köld är hård, | Pakkasyö on, ja leiskuen |
stjärnorna gnistra och glimma. | pohja loimuja viskoo. |
Alla sova i enslig gård | Kansa kartanon hiljaisen |
djupt under midnattstimma. | yösydänuntaan kiskoo. |
Månen vandrar sin tysta ban, | Ääneti kuu käy kulkuaan, |
snön lyser vit på fur och gran, | puissa lunta on valkeanaan, |
snön lyser vit på taken. | kattojen päällä on lunta. |
Endast tomten är vaken. | Tonttu ei vaan saa unta. |
| |
Står där så grå vid ladgårdsdörr, | Ladosta tulee, hankeen jää |
grå mot den vita driva, | harmaana uksen suuhun, |
tittar, som många vintrar förr, | vanhaan tapaansa tirkistää |
upp emot månens skiva, | kohti taivasta kuuhun; |
tittar mot skogen, där gran och fur | katsoo metsää, min hongat on |
drar kring gården sin dunkla mur, | tuulensuojana kartanon, |
grubblar, fast ej det lär båta, | miettivi suuntaan sataan |
över en underlig gåta. | ainaista ongelmataan. |
| |
För sin hand genom skägg och hår, | Partaa sivellen aprikoi, |
skakar huvud och hätta - | puistaa päätä ja hasta – |
»nej, den gåtan är alltför svår, | tätä ymmärtää ei voi, |
nej, jag gissar ej detta» - | »ei, tää pulma on vasta;» – |
slår, som han plägar, inom kort | heittää tapaansa järkevään |
slika spörjande tankar bort, | taas jo pois nämä vaivat pään, |
går att ordna och pyssla, | lähtee toimiin ja työhön, |
går att sköta sin syssla. | lähtee puuhiinsa yöhön. |
| |
Går till visthus och redskapshus, | Aitat ja puodit tarkastain, |
känner på alla låsen - | lukkoja koittaa nytkyin, – |
korna drömma vid månens ljus | lehmät ne lehdoista näkee vain |
sommardrömmar i båsen; | unta kahleissa kytkyin; |
glömsk av sele och pisk och töm | suitset ja siimat ei selkään soi |
Pålle i stallet har ock en dröm: | ruunan, mi myöskin unelmoi: |
krubban han lutar över | torkkuen vasten seinää, |
fylls av doftande klöver; - | haassa se puree heinää. – |
| |
Går till stängslet för lamm och får, | Lammasten luo käy karsinaan, |
ser, hur de sova där inne; | makuulla tapaa ne ukko; |
går till hönsen, där tuppen står | kanat jo katsoo, pienallaan |
stolt på sin högsta pinne; | istuu ylinnä kukko; |
Karo i hundbots halm mår gott, | kopissa Vahti hyvin voi, |
vaknar och viftar svansen smått, | herää ja häntää liehakoi, |
Karo sin tomte känner, | tonttu harmajanuttu |
de äro gode vänner. | Vahdille kyllä on tuttu. |
| |
Tomten smyger sig sist att se | Puikkii ukko jo tupahan, |
husbondfolket det kära, | siellä on isäntäväki, |
länge och väl han märkt, att de | tontulle arvoa antavan |
hålla hans flit i ära; | näiden jo aikaa näki; |
barnens kammar han sen på tå | varpain hiipivi lasten luo, |
nalkas att se de söta små, | nähdäkseen sulot pienet nuo, |
ingen må det förtycka: | ken sitä kummeksis juuri: |
det är hans största lycka. | hälle se riemu on suuri. |
| |
Så har han sett dem, far och son, | Isän ja pojan on nähnyt hän |
ren genom många leder | puhki polvien monten |
slumra som barn; men varifrån | nukkuvan lasna; mut mistähän |
kommo de väl hit neder? | tie oli avutonten? |
Släkte följde på släkte snart, | Polvet polvien tietämiin |
blomstrade, åldrades, gick - men vart? | nousi, vanheni, läks, – mihin niin? |
Gåtan, som icke låter | Ongelma, josta halaa |
gissa sig, kom så åter! | selkoa, noin taas palaa! |
| |
Tomten vandrar till ladans loft: | Latoon, parvelle pyrkii vaan, |
där har han bo och fäste | siellä hän pitää majaa: |
högt på skullen i höets doft, | pääskyn naapuri suovallaan |
nära vid svalans näste; | on liki räystään rajaa; |
nu är väl svalans boning tom, | vaikka pääsky nyt poissa on, |
men till våren med blad och blom | keväällä tuoksuun tuomiston |
kommer hon nog tillbaka, | kyllä se saapuu varmaan |
följd av sin näpna maka. | seurassa puolison armaan. |
| |
Då har hon alltid att kvittra om | Silloin aina se sirkuttaa |
månget ett färdeminne, | monta muistoa tieltä, |
intet likväl om gåtan, som | ei toki tunne ongelmaa, |
rör sig i tomtens sinne. | näin joka kiusaa mieltä. |
Genom en springa i ladans vägg | Seinän raosta loistaa kuu, |
lyser månen på gubbens skägg, | ukon partahan kumottuu, |
strimman på skägget blänker, | liikkuu parta ja hulmaa, |
tomten grubblar och tänker. | tonttu se miettii pulmaa. |
| |
Tyst är skogen och nejden all, | Vaiti metsä on, alla jään |
livet där ute är fruset, | kaikki elämä makaa, |
blott från fjärran av forsens fall | koski kuohuvi yksinään, |
höres helt sakta bruset. | humuten metsän takaa. |
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, | Tonttu puoleksi unissaan |
tycker sig höra tidens ström, | ajan virtaa on kulkevinaan, |
undrar, varthän den skall fara, | tuumii, minne se vienee, |
undrar, var källan må vara. | missä sen lähde lienee. |
| |
Midvinternattens köld är hård, | Pakkasyö on, ja leiskuen |
stjärnorna gnistra och glimma. | pohja loimuja viskoo. |
Alla sova i enslig gård | Kansa kartanon hiljaisen |
gott intill morgontimma. | aamuhun unta kiskoo. |
Månen sänker sin tysta ban, | Ääneti kuu käy laskemaan, |
snön lyser vit på fur och gran, | puissa lunta on valkeanaan, |
snön lyser vit på taken. | kattojen päällä on lunta. |
Endast tomten är vaken. | Tonttu ei vaan saa unta. |