Originale | Versione in esperanto |
DEN OKÄNDE SOLDATEN | LA NEKONATA SOLDATO |
| |
Här vilar jag, den okände soldaten, | Jen kuŝas mi, soldato nekonata, |
inunder en triumfbåges vita marmorvalv. | sub la triumfa arko el blanka marmorŝton'. |
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv, | Enterigita mia korp' -- nu ja, ĉirkaŭ duon' -- |
och jag fick fin begravning utav staten. | ripozas tie ĉi post pompo ŝtata. |
| |
Jag slets itu av tyskarnas granater. | Disŝiris min germanaj krevgrenatoj. |
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör», | post tiu lasta krevo jam ĉesis la milit', |
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör | ĉar devas regi pac', silent' dum la vivfina rit' |
den regeln gäller även för soldater. | -- regulo taŭga ankaŭ por soldatoj. |
| |
Jag plockades ihop utav kamrater | Mi estis kunmetita delikate |
och lades i en kista, som var förfärligt fin. | en vere belan keston de luksa origin'. |
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin - | La dekstra brako pendis jam sur judo el Berlin', |
men sånt, det spelar inte nån teater. | sed tion mi akceptis sendebate. |
| |
Nu blir jag hyllad utav diplomater, | Nun min honoras ĉiuj diplomatoj |
och en och annan furste han lägger ner en krans | kaj multaj altaj estroj alvenas kun girland' |
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans» | kaj preĝas preĝon por putranta viand' el neniland' |
och pratar stort om mina hjältedater. | kaj laŭdas min pro miaj rezultatoj. |
| |
Här ligger jag, den sanne demokraten, | Jen kuŝas mi, sincere demokrata, |
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin. | kaj ridas per kranio sendenta sen humil': |
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin, | ĉar praga krur', berlina brak' kaj unu brak' el Kiel |
det kallar dom Den okände soldaten. | nomiĝas nun soldato nekonata. |