La vie s'écoule, la vie s'enfuit
Raoul VaneigemOriginale | Traduzione svedese (di S. Jacobson) da Konst & Politik |
LA VIE S'ÉCOULE, LA VIE S'ENFUIT La vie s'écoule, la vie s'enfuit Les jours défilent au pas de l'ennui. Parti des rouges, parti des gris Nos révolutions sont trahies. Le travail tue, le travail paie, Le temps s'achète au supermarché. Le temps payé ne revient plus La jeunesse meurt de temps perdu. Les yeux faits pour l'amour d'aimer Sont le reflet d'un monde d'objet. Sans le rêve et sans realité Aux images nous sommes condamnés. Les fusillés, les affamés Viennent vers nous du fond du passé. Rien n'a changé mais tout commence Et va mûrir dans la violence. Brûlez* repères de curés Nids de marchands, de policiers, Au vent qui sème la tempête Se récoltent les jours de fête. Les fusils vers nous dirigés Contre les chefs vont se retourner. Plus de dirigeants, plus d'état Pour profiter de nos combats. [La vie s'écoule, la vie s'enfuit Les jours défilent au pas de l'ennui. Parti des rouges, parti des gris Nos révolutions sont trahies.]** | LIVET GÅR, LIVET FLYGER IVÄG Livet går, livet flyger iväg dagarna går med tristessens steg Rött parti, grått parti vår revolution har blivit förådd. Arbetet dödar, arbetet lönar, dags att köpa i snabbköpet . Betald tid kommer inte tillbaka, ungdomar dör av förlust av tid. I våra ögon som är till för att älska, återspeglas endast en värld av saker. Utan drömmar utan verklighet Är vi dömda till denna syn. De dräpta, de svältande kommer till oss från tidigare djup. Ingenting har förändrats, men allt börjar på nytt och mognar i våld. Tänd eld på prästernas grottor, säljarnas hålor och legosoldater, i vinden som sår stormen Kommer helgdagar att skördas. Gevären som vi siktar med, kommer att riktas mot ledarna. Ingen ledare, ingen stat som missbrukar vår kamp. |
** Le premier couplet n'est répété à la fin que dans la version de Gilles Servat.