Vi tog färjan till Travemünde
Vår resa började så
Fyra vanliga svenska turister
I en gammal sliten Renault
Vi skulle till olika ställen
Och vi kände knappt varann
Men för att spara bensin och pengar
Kunde sällskapet nog gå an
Vi vände och vred på vår karta
För att hitta en praktiskt väg
Till Nice via Hamburg och Brüssel
Och helst över Geneve
Vi var alla ganska beresta
Och kom med en mängd förslag
På nya och spännande platser
Där man gott kunde stanna en dag
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Långt ute på Tysklands hedar
Blev vi hejdade av en transport
En konvoj av Nato-raketer
På väg mot okänd ort
Det var döden vi såg där den sakta
Gled fram i en stålgrå parad
Varje stridsspets har ett nummer
Som står för en särskild stad
"Jag känner en kille i Grekland"
Sa Lena "Han står i en bar
Aten heter staden han bor i
Undrar vilket nummer den har"
I Provence är bergen röda
Och citronträdsblomman vit
Nummer C 87 har den robot
Som väntar på att sändas dit
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Jag såg in i backspegelns dimma
Min blick var ganska betryckt
Den sa: "Det finns flera millioner
Som lever i ständig flykt
Inte bara från sina länder
Utan från en hel kontinent
Skulle du kunna leva som dem
Utan rötter, på vandring jämt?"
Jag sa "Men de kan vända tillbaka
Komma hem igen en dag
I en framtid när allt är förändrat
Deras bit av jorden finns kvar
Men med den kontinent där vi lever
Repeteras en tragedi
Där författarna kallas strateger
Och de som dör i slutet är vi"
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här.
Vår resa började så
Fyra vanliga svenska turister
I en gammal sliten Renault
Vi skulle till olika ställen
Och vi kände knappt varann
Men för att spara bensin och pengar
Kunde sällskapet nog gå an
Vi vände och vred på vår karta
För att hitta en praktiskt väg
Till Nice via Hamburg och Brüssel
Och helst över Geneve
Vi var alla ganska beresta
Och kom med en mängd förslag
På nya och spännande platser
Där man gott kunde stanna en dag
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Långt ute på Tysklands hedar
Blev vi hejdade av en transport
En konvoj av Nato-raketer
På väg mot okänd ort
Det var döden vi såg där den sakta
Gled fram i en stålgrå parad
Varje stridsspets har ett nummer
Som står för en särskild stad
"Jag känner en kille i Grekland"
Sa Lena "Han står i en bar
Aten heter staden han bor i
Undrar vilket nummer den har"
I Provence är bergen röda
Och citronträdsblomman vit
Nummer C 87 har den robot
Som väntar på att sändas dit
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Jag såg in i backspegelns dimma
Min blick var ganska betryckt
Den sa: "Det finns flera millioner
Som lever i ständig flykt
Inte bara från sina länder
Utan från en hel kontinent
Skulle du kunna leva som dem
Utan rötter, på vandring jämt?"
Jag sa "Men de kan vända tillbaka
Komma hem igen en dag
I en framtid när allt är förändrat
Deras bit av jorden finns kvar
Men med den kontinent där vi lever
Repeteras en tragedi
Där författarna kallas strateger
Och de som dör i slutet är vi"
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här.
inviata da Riccardo Venturi - 27/1/2007 - 02:23
Lingua: Italiano
Versione italiana di Riccardo Venturi
(Condotta sul testo originale svedese)
9 novembre 2007
(Condotta sul testo originale svedese)
9 novembre 2007
VOGLIO VIVERE IN EUROPA
Prendremmo il traghetto a Travemünde,
il nostro viaggio cominciò così,
quattro ordinari turisti svedesi
su una vecchia Renault scassata.
Saremmo andati in posti diversi,
e ci conoscevamo appena,
ma per risparmiare benzina e soldi
la compagnia poteva anche andare
Scorrevamo su e giù la cartina
per scovare un percorso pratico
per Nizza via Amburgo e Bruxelles
o magari via Ginevra
tutti s'era abbastanza esperti di viaggi
e facevamo un sacco di proposte
su posti nuovi e meravigliosi
dove un giorno si sarebbe potuti star bene
Voglio vivere in Europa
voglio amare e cantare qua,
voglio ridere, piangere e ballare,
sono ubriaco, di fuori e innamorato
quando penso all'Europa intera
e a noi che vi apparteniamo
Già un pezzo in là, nelle lande tedesche
fummo fermati da un trasporto eccezionale,
un convoglio di missili Nato
che andava non si sa proprio dove
Fu la morte che vedemmo passar piano
e scivolare avanti in parata d'acciaio grigio,
ogni ogiva recava un numero
corrispondente a una città diversa
"Conosco un ragazzo in Grecia",
disse Lena, "sta in un bar,
la città dove abita si chiama Atene,
mi chiedo quale sia il suo numero"
In Provenza le montagne son rosse
e i fiori dei limoni son bianchi,
quel robot ha il numero C 87
e aspetta d'esser mandato là
Voglio vivere in Europa
voglio amare e cantare qua,
voglio ridere, piangere e ballare,
sono ubriaco, di fuori e innamorato
quando penso all'Europa intera
e a noi che vi apparteniamo
Guardai di sfuggita nello specchietto,
e il mio sguardo era piuttosto angosciato,
diceva: "Ci sono parecchi milioni di persone
che vivono in fuga costante
non solo dai propri paesi
ma anche da un continente intero.
Saresti capace di vivere come loro,
senza radici e sempre migrando?"
Dissi: "Ma vogliono tornare indietro,
poter un giorno tornare a casa
in un futuro, quando tutto sarà cambiato
il loro pezzo di terra è ancora là.
Ma col continente in cui viviamo
si ripete una tragedia
in cui gli autori si chiamano strateghi
e chi alla fine muore, siamo noi"
Voglio vivere in Europa
voglio amare e cantare qua,
voglio ridere, piangere e ballare,
sono ubriaco, di fuori e innamorato
quando penso all'Europa intera
e a noi che vi apparteniamo.
Prendremmo il traghetto a Travemünde,
il nostro viaggio cominciò così,
quattro ordinari turisti svedesi
su una vecchia Renault scassata.
Saremmo andati in posti diversi,
e ci conoscevamo appena,
ma per risparmiare benzina e soldi
la compagnia poteva anche andare
Scorrevamo su e giù la cartina
per scovare un percorso pratico
per Nizza via Amburgo e Bruxelles
o magari via Ginevra
tutti s'era abbastanza esperti di viaggi
e facevamo un sacco di proposte
su posti nuovi e meravigliosi
dove un giorno si sarebbe potuti star bene
Voglio vivere in Europa
voglio amare e cantare qua,
voglio ridere, piangere e ballare,
sono ubriaco, di fuori e innamorato
quando penso all'Europa intera
e a noi che vi apparteniamo
Già un pezzo in là, nelle lande tedesche
fummo fermati da un trasporto eccezionale,
un convoglio di missili Nato
che andava non si sa proprio dove
Fu la morte che vedemmo passar piano
e scivolare avanti in parata d'acciaio grigio,
ogni ogiva recava un numero
corrispondente a una città diversa
"Conosco un ragazzo in Grecia",
disse Lena, "sta in un bar,
la città dove abita si chiama Atene,
mi chiedo quale sia il suo numero"
In Provenza le montagne son rosse
e i fiori dei limoni son bianchi,
quel robot ha il numero C 87
e aspetta d'esser mandato là
Voglio vivere in Europa
voglio amare e cantare qua,
voglio ridere, piangere e ballare,
sono ubriaco, di fuori e innamorato
quando penso all'Europa intera
e a noi che vi apparteniamo
Guardai di sfuggita nello specchietto,
e il mio sguardo era piuttosto angosciato,
diceva: "Ci sono parecchi milioni di persone
che vivono in fuga costante
non solo dai propri paesi
ma anche da un continente intero.
Saresti capace di vivere come loro,
senza radici e sempre migrando?"
Dissi: "Ma vogliono tornare indietro,
poter un giorno tornare a casa
in un futuro, quando tutto sarà cambiato
il loro pezzo di terra è ancora là.
Ma col continente in cui viviamo
si ripete una tragedia
in cui gli autori si chiamano strateghi
e chi alla fine muore, siamo noi"
Voglio vivere in Europa
voglio amare e cantare qua,
voglio ridere, piangere e ballare,
sono ubriaco, di fuori e innamorato
quando penso all'Europa intera
e a noi che vi apparteniamo.
Lingua: Spagnolo
Versione spagnola registrata dall'autore, che l'ha cantata in America Latina
Ci è stata spedita direttamente dall'autore
(Letra española: Jan Hammarlund y Hernán Azócar)
Ci è stata spedita direttamente dall'autore
(Letra española: Jan Hammarlund y Hernán Azócar)
PORQUE VIVO EN EUROPA
Por la tarde emprendimos el viaje
en la coche que alguién nos prestó.
El verano entibiaba la noche
y de gozo a los tres nos llenó.
Ya en la ruta extendímos un mapa
intentando por fín decidir,
calculando bien la gasolina
y las ciudades adonde ir.
Yo quería llegar a Laponia
para ver la aurora boreál,
caminar una tarde por Cadiz,
la tacita de plata y de sal.
"Una noche de amor en Venecia"
me decía risueno Martín
y Ana hablaba de la selva negra
y una gaita en un bar de Dublin.
Porque vivo en Europa
quiero aquí cantar y amar.
Quiero ir entre risas y llanto
y embriagado echarme a bailar,
recorrer esta vieja Europa
y sentirla como mi hogar.
Al salir a la carretera
acalló nuestra risa un titán -
un convoy con rumbo secreto -
material militar de la OTAN.
A su paso se estremeció el suelo.
Nos quedamos sin respirar.
Ana dijo ironicamente:
"¿Y si los fueran a desarmar? "
"Cuando el muro fue derribado
se cantaba en la calle en Berlín
pero el miedo sigue asegurado
por las armas", me dijo Martín.
"Hoy nos hablan los mercaderes
de la libertad de comprar
pero nadie habla ya de justicia
y otros muros se vuelven a alzar...
Dijo Ana: "Conozco un poeta
que en Grecia recita en un bar
y al fin de cada vendímia
con la gente se pone a brindar."
Martín dijo: "Yo tengo un amigo
de los anos de la Universidad~
y que en Londres para un ano nuevo
me llevó a conocer la ciudad."
Los herejes son solo un recuerdo
comentado en Provenza al pasar
y en los montes donde los mataron
todavía parecen cantar.
Una fría noche en Leningrado
un cachorro nos quizo seguir
y en sus ojos de perro extraviado
también brillaba el porvenir.
Detuvimos el coche en la aduana.
Vímos gente buscando un hogar.
La mirada de un refugiado
parecía querer preguntar.
A su lado una nina lloraba
cuando nos ordenaron pasar
y después de esa corta parada
algo nuevo nos hizo pensar.
Los que gozan su pan y su vino
en el monte o a la orilla del mar
seguiran en las fotografías
pero ¿quien los habra de escuchar?
Se sacuden los viejos cimientos
y algo nuevo tiene que nacer.
Sorprendidos a cada momento
queda un mundo por aprender.
Por la tarde emprendimos el viaje
en la coche que alguién nos prestó.
El verano entibiaba la noche
y de gozo a los tres nos llenó.
Ya en la ruta extendímos un mapa
intentando por fín decidir,
calculando bien la gasolina
y las ciudades adonde ir.
Yo quería llegar a Laponia
para ver la aurora boreál,
caminar una tarde por Cadiz,
la tacita de plata y de sal.
"Una noche de amor en Venecia"
me decía risueno Martín
y Ana hablaba de la selva negra
y una gaita en un bar de Dublin.
Porque vivo en Europa
quiero aquí cantar y amar.
Quiero ir entre risas y llanto
y embriagado echarme a bailar,
recorrer esta vieja Europa
y sentirla como mi hogar.
Al salir a la carretera
acalló nuestra risa un titán -
un convoy con rumbo secreto -
material militar de la OTAN.
A su paso se estremeció el suelo.
Nos quedamos sin respirar.
Ana dijo ironicamente:
"¿Y si los fueran a desarmar? "
"Cuando el muro fue derribado
se cantaba en la calle en Berlín
pero el miedo sigue asegurado
por las armas", me dijo Martín.
"Hoy nos hablan los mercaderes
de la libertad de comprar
pero nadie habla ya de justicia
y otros muros se vuelven a alzar...
Dijo Ana: "Conozco un poeta
que en Grecia recita en un bar
y al fin de cada vendímia
con la gente se pone a brindar."
Martín dijo: "Yo tengo un amigo
de los anos de la Universidad~
y que en Londres para un ano nuevo
me llevó a conocer la ciudad."
Los herejes son solo un recuerdo
comentado en Provenza al pasar
y en los montes donde los mataron
todavía parecen cantar.
Una fría noche en Leningrado
un cachorro nos quizo seguir
y en sus ojos de perro extraviado
también brillaba el porvenir.
Detuvimos el coche en la aduana.
Vímos gente buscando un hogar.
La mirada de un refugiado
parecía querer preguntar.
A su lado una nina lloraba
cuando nos ordenaron pasar
y después de esa corta parada
algo nuevo nos hizo pensar.
Los que gozan su pan y su vino
en el monte o a la orilla del mar
seguiran en las fotografías
pero ¿quien los habra de escuchar?
Se sacuden los viejos cimientos
y algo nuevo tiene que nacer.
Sorprendidos a cada momento
queda un mundo por aprender.
×
![]()
Text och Musik: Jan Hammarlund
Testo e musica: Jan Hammarlund
Lyrics & Music: Jan Hammarlund
Då originalversionen kom 1981 levde världen "i skuggan" av det Kalla kriget. Kärnvapenhotet var huvudtemat i sångtexten.
1991 ändrades texten något i samband med Jans inspelning av en samlingsskiva för att bättre passa in i det samtida Europa, som just sett kommunistpartistyre störtas i flera stater. Vid denna tid präglades många delar av Europa av splittring och inbördeskrig mellan olika etniska folkgrupper och anhängare av olika religioner. Flyktingar blev nu huvudtemat i sångtexten.
När Arja Saijonmaa skulle spela in sången 1987 ville hon inte använda ordet "NATO-raketer" utan istället "silverraketer" för att inte verka så kritisk mot den internationella försvarsorganisationen NATO. Jan Hammarlund förbjöd henne att göra detta och det blev en utdragen konflikt. Till slut spelade hon in sången med orden "silverraketer" trots allt.
(sv.wikipedia)
La canzone parla di quattro turisti svedesi che fanno un giro in macchina per gli stati europei. Il messaggio della canzone è il sogno della pace.
Quando la versione originale della canzone uscì nel 1981, il mondo viveva "all'ombra" della guerra fredda. La minaccia atomica era il tema principale del testo della canzone.
Nel 1991 il testo della canzone fu un po' cambiato in occasione della registrazione da parte di Jan Hammarlund di una compilation, adattandolo meglio all'Europa contemporanea, che aveva appena visto il crollo dei regimi comunisti in parecchi stati. A quel tempo molte parti d'Europa erano in preda alla secessione e a guerre civili tra diversi gruppi etnici e appartenenti a regioni diverse. Il tema principale della canzone divennero i profughi. Quando Arja Saijonmaa, nel 1987, ebbe a cantare la canzone, non volle utilizzare l'espressione "missili NATO", ma, invece, "missili d'argento", per non essere troppo critica nei confronti della NATO. Jan Hammarlund (*) glielo proibì e si ebbe un'aperta controversia. Alla fine Arja Saijonmaa cantò la canzone con l'espressione "missili d'argento", nonostante tutto.
(*) grande Jan! [RV]
Ci informa Jan Hammarlund:
"Slutet på historien om Saijonmaa är att hon visserligen sjöng "silverraketer" men bara en gång, i ett TV-program - när jag då hotade att stämma henne om hon sjöng in den med det ordet på skiva (det räknas juridiskt som "publicering", vilket inte ett TV- framförande gör) så sjöng hon in den på skivan med ordet NATO."
"La fine della storia con la Saijonmaa è che, certamente, cantò "missili d'argento" ma soltanto una volta, a una trasmissione televisiva - avendola minacciata di denunciarla se l'avesse cantata con quella parola sul disco (dal punto di vista giuridico, rientra nella cosiddetta modifica non autorizzata, che una trasmissione televisiva non deve fare). Quindi, sul disco la cantò con la parola NATO."