Originale | Version française – EN ROND AUTOUR DU MENDIANT DE LUOSSA – Marc... |
OMKRING TIGGARN FRÅN LUOSSA | EN ROND AUTOUR DU MENDIANT DE LUOSSA |
| |
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, | En rond, autour du mendiant de Luossa, assis |
och vid lägerelden hörde de hans sång. | Au feu de camp, ils écoutaient sa chanson. |
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, | De choses extraordinaires, de mendiants, de vagabonds, |
och om sin längtan sjöng han hela natten lång: | Et de son grand désir, il chanta toute la nuit : |
| |
»Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, | « Il y a quelque chose au-delà des montagnes, des fleurs et des chants, |
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. | Quelque chose derrière les étoiles, derrière mon cœur brûlant. |
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: | Écoutez – Quelque chose ici murmure, m’attire et me supplie : |
"Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!" | Viens à nous, car cette terre n’est pas ton hoirie ! » |
| |
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, | J’écoutais les vagues battre doucement sur le rivage, |
om de vildaste havens vila har jag drömt. | Je rêvais de me reposer dans les océans les plus sauvages. |
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, | Et en esprit, je désirais des terres inconnues et vagues, |
där det käraste vi kände skall bli glömt. | Là où la chose qui nous est le plus chère s’est perdue. |
| |
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, | Fruits de l’éternel désir, de mères pâles sommes nés |
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud. | Et de leurs pénibles douleurs jaillit notre vagissement furieux. |
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, | On nous lança dans les montagnes et les plaines à culbuter et jouer, |
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. | Aux élans, aux lions, aux papillons, aux mendiants et aux dieux. |
| |
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, | Assis tranquillement à côté d’elle qui était mon cœur, |
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, | Elle qui tendrement entretient notre maison de ses mains. |
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, | J’entendis mon cœur s’écrier : Ce que tu possèdes n’est pas tien ! |
och jag fördes bort av anden att få ro. | Et l’esprit m’emporta, pour chercher le bonheur. |
| |
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, | Ce que j’aime est loin. Loin, caché, obscur. |
och min rätta väg är hög och underbar. | Ma vie est un chemin merveilleux et dur. |
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: | Je veux crier dans ce bruit, dans ce brouhaha : |
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!" | « Que disparaisse la Terre, j’aspire à ce que personne n’a ! » |
| |
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, | Frères, par-delà des monts, suivez les froides et calmes rivières, |
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. | Là-bas où la mer dort et se tait dans son lit, par les crêtes, couronnée, |
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, | Quelque part au-delà du ciel, il y a ma maison, il y a ma mère, |
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd. | Là-bas habillée de roses, dans les brumes d’or poudrées. |
| |
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, | Que les eaux glacées et salées fraîchissent mes joues de fièvre, |
må vi vara mil från livet innan morgonen är full! | Que je sois loin de la vie avant que vienne le matin ! |
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda | Je ne fus jamais de ce monde. Dans ses tribulations sans fin, |
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull. | Je passais sans paix sans foi, mais l’amour toujours aux lèvres. |
| |
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, | Sur le rivage, des coquillages épars, une tonnelle de roses |
där i vila multna vraken och de trötta män få ro. | Où, doucement, se défont les épaves, où l’harassé trouve la pause. |
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga | Une chanson jamais entendue, comme l’écho d’un violon résonne |
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.« | Sous la voûte où réside une béatitude toujours jeune. |