| Original | Traduzione finlandese 5 / Finnish translation 5 / Traduction... |
| OMKRING TIGGARN FRÅN LUOSSA | LUOSSAN KERJÄLÄINEN |
| | |
| Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, | Luossan kerjäläisen luo jäi kansa kuulemaan, |
| och vid lägerelden hörde de hans sång. | kun hän nuotiolla lauloi laulujaan. |
| Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, | Oli kulkumiehet, kerjäläiset, ihmeet aiheinaan, |
| och om sin längtan sjöng han hela natten lång: | ja läpi pitkän yön hän lauloi kaipuustaan. |
| | |
| »Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, | »Kuulen jotain takaa vuorten, takaa kukkain, tähtein, laulun |
| det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. | ja sydämeni kuuman, se kutsuu, houkuttaa. |
| Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: | Se jokin aina kuiskii, mukaan vaatii sekä pyytää: |
| "Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!" | "Tule tänne, valtakuntasi ei ole tämä maa!" |
| | |
| Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, | Aaltoin loiskeen olen kuullut, kun ne vihdoin rantaan saa, |
| om de vildaste havens vila har jag drömt. | uneksinut, kuinka meri hurjin joskus rauhoittuu, |
| Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, | hengessäni sinne mennyt, missä hahmoton on maa, |
| där det käraste vi kände skall bli glömt. | missä rakkain tuntemamme unhoittuu. |
| | |
| Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, | Äitiparoiltamme syntyessä ikikaipuun myötä saimme, |
| ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud. | synnyintuskamme jo tuotti valitusta vaikeaa. |
| Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, | Vuorilta ja tasamailta leikkitantereemme haimme, |
| och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. | petoa leikimme ja saalista ja perhoa ja jumalaa. |
| | |
| Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, | Istuin rakkaan naisen luona, sydän puhui, eivät huulet. |
| redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, | Hän pehmein käsin pesää varusti ja loi. |
| hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, | Vaan sydämeni huusi: "Hän ei sinun, vaikka luulet!" |
| och jag fördes bort av anden att få ro. | Sinne henki minut kutsui, missä rauhan löytää voi. |
| | |
| Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, | Etäällä on kaipaamani, vaan sen sieltä löydän kerran, |
| och min rätta väg är hög och underbar. | ihmeellistä, korkeaa on käydä tietä oikeaa. |
| Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: | Melun keskeltä näin huudan vielä puoleen taivaan Herran: |
| "Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!" | "Vie pois vain maa, sen tahdon, mitä kukaan muu ei saa!" |
| | |
| Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, | Veli, lähde mukaan taakse vuorten, seuraa vuomaa viileää |
| där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. | sinne, missä meri nukkuu vuorisella vuoteellaan. |
| Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, | Kodin löydän, äidinkin, kun taivaanranta taakse jää, |
| mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd. | usviin kultaisiin hän peityy ruusuviitta asunaan. |
| | |
| Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, | Viilentäköön musta vesi kuumeen punan poskipäistä, |
| må vi vara mil från livet innan morgonen är full! | jääköön elo kauas taakse ennen päivää korkeaa. |
| Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda | En tähän maahan kuulu, tuskaa, vaivaa äärimmäistä |
| led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull. | koin vuoksi epäuskon, kuuman lemmen vailla rauhaa oikeaa. |
| | |
| Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, | Tummain ruusuin portti seisoo raakunkuorirantamailla, |
| där i vila multna vraken och de trötta män få ro. | lepopaikka on se hylkyjen ja uupuneitten ihmisten. |
| Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga | Ennen kuulematon laulu kaikuu vienon soiton lailla |
| under valv där evigt unga barn av saligheten bo.« | holvein alta ikinuorten paratiisin lapsien. |
