| Original | Traduzione finlandese 3 / Finnish translation 3 / Traduction... |
| OMKRING TIGGARN FRÅN LUOSSA | LUOSSAN KERJÄLÄINEN |
| | |
| Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, | Lauloi Luossan kerjäläinen nuotiolla lauluaan, |
| och vid lägerelden hörde de hans sång. | kaiken kansan piiriin nähtiin istuvan. |
| Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, | Kulkurit ja kiertolaiset, ihmeet, kaipauksen maan |
| och om sin längtan sjöng han hela natten lång: | laulu taikoi mieleen öisen kuulijan. |
| | |
| »Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, | »Jonkin tuolla puolen vuorten, tähtein, kukkien ja laulun, |
| det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. | jonkin tiedän tuolla puolen kuuman sydämeni mun. |
| Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: | Kuulkaa, kuinka kulkee, kuiskii, jokin houkuttain näin pyytää: |
| "Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!" | "Saavu tänne, sillä maa ei ole valtakuntas' sun." |
| | |
| Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, | Olen kuullut, kuinka laine hiljaa rantaan liplattaa, |
| om de vildaste havens vila har jag drömt. | meren villin levosta mä uneksin. |
| Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, | Sinne hengessäni kiidin, missä hahmoton on maa, |
| där det käraste vi kände skall bli glömt. | jossa unhoon meiltä jäävät rakkaatkin. |
| | |
| Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, | Villin kaipauksen saimme syntyessä äideiltämme. |
| ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud. | Vuorten syövereistä lapsen ensi huuto kajahtaa. |
| Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, | Vuoristoissa, tasangoilla leikkien nyt esitämme |
| och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. | kerjäläistä, leijonaa ja perhosta ja jumalaa. |
| | |
| Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, | Hänen luonaan hiljaa istuin, jonka tunsin sydämen. |
| redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, | Käsin hellin laittoi pesää meille hän. |
| hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, | Silloin tunsin, tätä omakseni ottaa saata en. |
| och jag fördes bort av anden att få ro. | Lensin pois ja toivoin rauhan löytyvän. |
| | |
| Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, | Mitä rakastan, on kaukana ja pimeys sen peittää. |
| och min rätta väg är hög och underbar. | Tietä oikeaa nyt lähden kulkemaan. |
| Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: | Melskeen keskellä näin pyydän: "Herra, saanko kaiken heittää? |
| "Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!" | Anna vain se, mitä omakseen ei vaadi ainutkaan." |
| | |
| Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, | Sinne, veljeni, saat rauhallisten virtain myötä tulla, |
| där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. | missä uinuu meri vuorten ympäröimä rauhassaan. |
| Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, | Taivaan tuolla puolen kultausvissaan on koti mulla, |
| mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd. | siellä äiti oottaa poikaansa nyt ruusuviitassaan. |
| | |
| Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, | (...) kuumeposket vilvoitelkoon virta kylmän musta, |
| må vi vara mil från livet innan morgonen är full! | ennen päiväsarastusta vieköön taakse elämän. |
| Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda | Tästä maasta en lie ollut, tunsin vaivaa, ahdistusta |
| led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull. | vuoksi epäuskon, rakkauden kuuman, kiihkeän. |
| | |
| Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, | Avoin ruusuportti oottaa meitä simpukoiden mailla, |
| där i vila multna vraken och de trötta män få ro. | rauha yllä laivojen ja väsyneiden miehien. |
| Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga | Laulut ennen kuulemattomat saa soida viulun lailla, |
| under valv där evigt unga barn av saligheten bo.« | holvin alla siellä leikkiin käyvät lapset autuuden.« |
