| Original | Traduzione finlandese 2 / Finnish translation 2 / Traduction... |
| OMKRING TIGGARN FRÅN LUOSSA | LUOSSAN KERJÄLÄINEN |
| | |
| Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, | Luossan kerjäläisen luona istui kansa kuunnellen |
| och vid lägerelden hörde de hans sång. | miestä, joka lauloi hehkuun nuotion. |
| Och om bettlare och vägmän och om underbara ting, | Kulkureista, kauppiaista, kauneudesta maailmassa |
| och om sin längtan sjöng han hela natten lång: | miehen laulut kertoi aamun koittohon. |
| | |
| »Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, | »Jossain vuorten tuolla puolen, tuolla puolen kukkain, laulun, |
| det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. | takaa sydämeni kuuman, jostain takaa tähtien |
| Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: | kuulen: joku kulkee, kuiskii, houkuttaa ja pyytää mukaan, |
| "Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!" | sillä maata, jota poljen, koskaan omistaa voi en. |
| | |
| Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand, | Olen kuullut, kuinka aallot rauhallisna lyövät rantaan, |
| om de vildaste havens vila har jag drömt. | uneksinut, missä meren koti on. |
| Och i anden har jag ilat mot de formlösa land, | Olen nähnyt hengen voimin kauas vuorettomiin maihin, |
| där det käraste vi kände skall bli glömt. | missä rakkain, jonka tunsin, unhoittuu. |
| | |
| Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, | Villin, ikuisimman kaipuun saimme äidin kaipauksesta, |
| ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud. | huoli, synnytyksen tuska, kuuli itkun pelokkaan. |
| Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, | Niityillä ja kukkuloilla leikimme ja vertasimme |
| och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud. | itseämme leijoniin ja perhosiin ja Jumalaan. |
| | |
| Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, | Hiljaa istuin vierellänsä, jonka sydän sykki mulle, |
| redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, | kädet hellät rakensivat elämää. |
| hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, | Kuulin sydämeni huudon: Hän ei koskaan kuulu sulle! |
| och jag fördes bort av anden att få ro. | Lähdin etsiäksein rauhaa kestävää. |
| | |
| Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, | Kaukana on, jota kaipaan, kätkettynä iltausvaan, |
| och min rätta väg är hög och underbar. | on tiellä oikealla matkanteko ihanaa. |
| Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: | Myrskyn pauhaavimman keskeen huudan luokse taivaan Herran: |
| "Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!" | "Tahdon saada, mitä toinen koskaan omistaa ei saa." |
| | |
| Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder, | Veljeni, voit tulla mukaan vuorten taakse, siellä sulle |
| där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. | puro viileä on, meri leväten, |
| Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, | taakse kaukaisimman taivaan, sill' on koti, äiti mulle, |
| mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd. | keskeen kultaisien villiruusujen. |
| | |
| Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, | Viilentäköön musta virta kuumeisia poskipäitä, |
| må vi vara mil från livet innan morgonen är full! | matka olkoon pitkä arkeen ennen päivää koittavaa. |
| Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda | Kuulu kulkemaan en tänne teitä ihmisien näitä, |
| led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull. | jossa kuuma rakkaus polttaa, rauhattomuus rasittaa. |
| | |
| Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, | Näkinkenkäin rantamalla ruusuportti ikuisuuden, |
| där i vila multna vraken och de trötta män få ro. | siellä laho hylky laivan unohtaa. |
| Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga | Siellä kuulee laulun uuden soivan viulun kaiun lailla, |
| under valv där evigt unga barn av saligheten bo.« | unten raskaan portin alla. Se on ikuisuuden maa.« |
