Manifiesto

Víctor Jara

Originale

La versione svedese di Cornelis Vreeswijk fattaci pervenire da...

MANIFIESTO Yo no canto por cantar ni por tener buena voz, canto porque la guitarra tiene sentido y razón. Tiene corazón de tierra y alas de palomita, es como el agua bendita santigua glorias y penas. Aquí se encajó mi canto como dijera Violeta guitarra trabajadora con olor a primavera. Que no es guitarra de ricos ni cosa que se parezca mi canto es de los andamios para alcanzar las estrellas, que el canto tiene sentido cuando palpita en las venas del que morirá cantando las verdades verdaderas, no las lisonjas fugaces ni las famas extranjeras sino el canto de una lonja hasta el fondo de la tierra. Ahí donde llega todo y donde todo comienza canto que ha sido valiente siempre será canción nueva.

MANIFEST Inte för sångernas skull eller för röstens darr men för att min gitarr är utav sånger full. Sånger som jordens hjärta, blinda som duvor i natten. Milda som heligt vatten lindrar de döendes smärta. Sånger måste man bruka, säger min Violeta, hela dom bittert sjuka! Hon visste allt om detta. Ingen gitarr alls åt er som bara er själva berikar. Denna gitarren jag ger åt er som är mina likar. Sångerna må höras väl! Offra ditt liv för detta! Sjung dem med hela din själ! säger min Violeta. Inte för ovationer eller för kapital men för en bit av jorden, oändligt djup, fastän smal. Allting ska ske oss på nytt. Allting sker många gånger. Sånger som har någon mening är alltid nya sånger.