Original | Traduzione tedesca / German translation / Traduction allemande... |
TOMTEN | DER WICHTEL |
| |
Midvinternattens köld är hård, | Die Winternacht ist kalt und hart. |
stjärnorna gnistra och glimma. | Die Sterne glitzern, funkeln. |
Alla sova i enslig gård | Zu dieser Stund ruht alles zart |
djupt under midnattstimma. | im stillen Hof im Dunkeln. |
Månen vandrar sin tysta ban, | Der Mond geht seine leise Bahn. |
snön lyser vit på fur och gran, | Der Schnee glänzt weiß auf dunklem Tann. |
snön lyser vit på taken. | Der Schnee glänzt weiß am Dache. |
Endast tomten är vaken. | Der Wichtel hält hier Wache. |
| |
Står där så grå vid ladgårdsdörr, | Er steht am dunklen Scheunentor |
grå mot den vita driva, | vergraut vor dem Geschneibe |
tittar, som många vintrar förr, | und schaut wie dutzendfach zuvor |
upp emot månens skiva, | hinauf zur Mondenscheibe. |
tittar mot skogen, där gran och fur | Schaut hin zum Tann, zur Fichte bald – |
drar kring gården sin dunkla mur, | wie dunkle Mauern steht der Wald. |
grubblar, fast ej det lär båta, | Das Rätsel aller Wesen |
över en underlig gåta. | sucht er indes zu lösen. |
| |
För sin hand genom skägg och hår, | Fährt mit der Hand durch Bart und Haar, |
skakar huvud och hätta - | doch schüttelnd mit dem Haupte |
»nej, den gåtan är alltför svår, | spricht er: »Solch Rätsel – welch ein Narr, |
nej, jag gissar ej detta» - | der es zu lösen glaubte!« |
slår, som han plägar, inom kort | Der Wichtelmann erhebt sich nun, |
slika spörjande tankar bort, | um seine Pflicht wie stets zu tun, |
går att ordna och pyssla, | stapft los – und sucht indessen, |
går att sköta sin syssla. | das Rätsel zu vergessen. |
| |
Går till visthus och redskapshus, | Vorm Schuppen und Geräteraum, |
känner på alla låsen - | da prüft er alle Schlösser. |
korna drömma vid månens ljus | Am Krippchen einen Sommertraum |
sommardrömmar i båsen; | erträumen Küh und Rösser. |
glömsk av sele och pisk och töm | Vergessen Zug und Peitschenknall |
Pålle i stallet har ock en dröm: | träumt Pålle tief in ihrem Stall |
krubban han lutar över | mit Speichel auf den Lippen |
fylls av doftande klöver; - | von kleegefüllten Krippen. |
| |
Går till stängslet för lamm och får, | Er geht zum Stall von Lamm und Schaf, |
ser, hur de sova där inne; | die träumen auch schon lange. |
går till hönsen, där tuppen står | Im Hühnerstall schläft alles brav, |
stolt på sin högsta pinne; | der Hahn auf höchster Stange. |
Karo i hundbots halm mår gott, | Der Karo in dem Hundehaus |
vaknar och viftar svansen smått, | schläft sich im warmen Strohbett aus. |
Karo sin tomte känner, | Der Wichtel mag ihn leiden – |
de äro gode vänner. | Vertraute sind die beiden. |
| |
Tomten smyger sig sist att se | Dann stapft er still zum Bauernhaus. |
husbondfolket det kära, | Er lässt sich’s nicht verwehren |
länge och väl han märkt, att de | und schaut auch nach den Menschen aus, |
hålla hans flit i ära; | die allesamt ihn ehren. |
barnens kammar han sen på tå | Zum Kinderzimmer schleicht entzückt |
nalkas att se de söta små, | der Wichtel stumm und still beglückt |
ingen må det förtycka: | und stellt sich auf die Zehen, |
det är hans största lycka. | die Kinderlein zu sehen. |
| |
Så har han sett dem, far och son, | So sah er alle, Vater, Sohn, |
ren genom många leder | und sieht noch heut verschwommen |
slumra som barn; men varifrån | wohl jegliche Generation. |
kommo de väl hit neder? | Woher sind sie gekommen? |
Släkte följde på släkte snart, | Die Ahnen blühten, welkten in |
blomstrade, åldrades, gick - men vart? | den Jahren, gingen – doch wohin? |
Gåtan, som icke låter | Und wie vom Wind getragen |
gissa sig, kom så åter! | kam eine jener Fragen. |
| |
Tomten vandrar till ladans loft: | Er klettert auf das Scheunendach |
där har han bo och fäste | zum Grübeln allenthalben. |
högt på skullen i höets doft, | Dort hat er Wohnung und Gemach |
nära vid svalans näste; | ganz nah dem Nest der Schwalben. |
nu är väl svalans boning tom, | Ach, leer steht ihre Wohnung jetzt – |
men till våren med blad och blom | doch hat der Lenz erst eingesetzt, |
kommer hon nog tillbaka, | lässt sich die Schwalbe wieder |
följd av sin näpna maka. | mit ihrem Mann hier nieder. |
| |
Då har hon alltid att kvittra om | Dann singt sie lieblich vor sich hin, |
månget ett färdeminne, | von ihren weiten Reisen. |
intet likväl om gåtan, som | Indes lässt jener seinen Sinn, |
rör sig i tomtens sinne. | erneut ums Rätsel kreisen. |
Genom en springa i ladans vägg | Die Scheunenbretter sind nicht dicht, |
lyser månen på gubbens skägg, | auf seinen Bart fällt Mondenlicht |
strimman på skägget blänker, | und glitzert dort recht heiter, |
tomten grubblar och tänker. | er aber grübelt weiter. |
| |
Tyst är skogen och nejden all, | Der Wald und die Umgebung liegt |
livet där ute är fruset, | gefangen dort im Eise. |
blott från fjärran av forsens fall | Der Wasserfall, der nie versiegt, |
höres helt sakta bruset. | rauscht stetig, leise, leise. |
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, | Der Wichtel, davon ganz betört, |
tycker sig höra tidens ström, | beschließt, dass er das Leben hört. |
undrar, varthän den skall fara, | Fragt sich, wohin es ginge |
undrar, var källan må vara. | und wo der Quell entspringe. |
| |
Midvinternattens köld är hård, | Die Winternacht ist kalt und hart. |
stjärnorna gnistra och glimma. | Die Sterne glitzern, funkeln. |
Alla sova i enslig gård | Zu dieser Stund ruht alles zart |
gott intill morgontimma. | im stillen Hof im Dunkeln. |
Månen sänker sin tysta ban, | Der Mond geht seine leise Bahn. |
snön lyser vit på fur och gran, | Der Schnee glänzt weiß auf dunklem Tann. |
snön lyser vit på taken. | Der Schnee glänzt weiß am Dache. |
Endast tomten är vaken. | Der Wichtel hält hier Wache. |