Language   

Tomten

Viktor Rydberg
Back to the song page with all the versions


OriginalTraduzione finlandese / Finnish translation / Traduction finnoise...
TOMTENTONTTU
  
Midvinternattens köld är hård,Pakkasyö on, ja leiskuen
stjärnorna gnistra och glimma.pohja loimuja viskoo.
Alla sova i enslig gårdKansa kartanon hiljaisen
djupt under midnattstimma.yösydänuntaan kiskoo.
Månen vandrar sin tysta ban,Ääneti kuu käy kulkuaan,
snön lyser vit på fur och gran,puissa lunta on valkeanaan,
snön lyser vit på taken.kattojen päällä on lunta.
Endast tomten är vaken.Tonttu ei vaan saa unta.
  
Står där så grå vid ladgårdsdörr,Ladosta tulee, hankeen jää
grå mot den vita driva,harmaana uksen suuhun,
tittar, som många vintrar förr,vanhaan tapaansa tirkistää
upp emot månens skiva,kohti taivasta kuuhun;
tittar mot skogen, där gran och furkatsoo metsää, min hongat on
drar kring gården sin dunkla mur,tuulensuojana kartanon,
grubblar, fast ej det lär båta,miettivi suuntaan sataan
över en underlig gåta.ainaista ongelmataan.
  
För sin hand genom skägg och hår,Partaa sivellen aprikoi,
skakar huvud och hätta -puistaa päätä ja hasta –
»nej, den gåtan är alltför svår,tätä ymmärtää ei voi,
nej, jag gissar ej detta» -»ei, tää pulma on vasta;» –
slår, som han plägar, inom kortheittää tapaansa järkevään
slika spörjande tankar bort,taas jo pois nämä vaivat pään,
går att ordna och pyssla,lähtee toimiin ja työhön,
går att sköta sin syssla.lähtee puuhiinsa yöhön.
  
Går till visthus och redskapshus,Aitat ja puodit tarkastain,
känner på alla låsen -lukkoja koittaa nytkyin, –
korna drömma vid månens ljuslehmät ne lehdoista näkee vain
sommardrömmar i båsen;unta kahleissa kytkyin;
glömsk av sele och pisk och tömsuitset ja siimat ei selkään soi
Pålle i stallet har ock en dröm:ruunan, mi myöskin unelmoi:
krubban han lutar övertorkkuen vasten seinää,
fylls av doftande klöver; -haassa se puree heinää. –
  
Går till stängslet för lamm och får,Lammasten luo käy karsinaan,
ser, hur de sova där inne;makuulla tapaa ne ukko;
går till hönsen, där tuppen stårkanat jo katsoo, pienallaan
stolt på sin högsta pinne;istuu ylinnä kukko;
Karo i hundbots halm mår gott,kopissa Vahti hyvin voi,
vaknar och viftar svansen smått,herää ja häntää liehakoi,
Karo sin tomte känner,tonttu harmajanuttu
de äro gode vänner.Vahdille kyllä on tuttu.
  
Tomten smyger sig sist att sePuikkii ukko jo tupahan,
husbondfolket det kära,siellä on isäntäväki,
länge och väl han märkt, att detontulle arvoa antavan
hålla hans flit i ära;näiden jo aikaa näki;
barnens kammar han sen på tåvarpain hiipivi lasten luo,
nalkas att se de söta små,nähdäkseen sulot pienet nuo,
ingen må det förtycka:ken sitä kummeksis juuri:
det är hans största lycka.hälle se riemu on suuri.
  
Så har han sett dem, far och son,Isän ja pojan on nähnyt hän
ren genom många lederpuhki polvien monten
slumra som barn; men varifrånnukkuvan lasna; mut mistähän
kommo de väl hit neder?tie oli avutonten?
Släkte följde på släkte snart,Polvet polvien tietämiin
blomstrade, åldrades, gick - men vart?nousi, vanheni, läks, – mihin niin?
Gåtan, som icke låterOngelma, josta halaa
gissa sig, kom så åter!selkoa, noin taas palaa!
  
Tomten vandrar till ladans loft:Latoon, parvelle pyrkii vaan,
där har han bo och fästesiellä hän pitää majaa:
högt på skullen i höets doft,pääskyn naapuri suovallaan
nära vid svalans näste;on liki räystään rajaa;
nu är väl svalans boning tom,vaikka pääsky nyt poissa on,
men till våren med blad och blomkeväällä tuoksuun tuomiston
kommer hon nog tillbaka,kyllä se saapuu varmaan
följd av sin näpna maka.seurassa puolison armaan.
  
Då har hon alltid att kvittra omSilloin aina se sirkuttaa
månget ett färdeminne,monta muistoa tieltä,
intet likväl om gåtan, somei toki tunne ongelmaa,
rör sig i tomtens sinne.näin joka kiusaa mieltä.
Genom en springa i ladans väggSeinän raosta loistaa kuu,
lyser månen på gubbens skägg,ukon partahan kumottuu,
strimman på skägget blänker,liikkuu parta ja hulmaa,
tomten grubblar och tänker.tonttu se miettii pulmaa.
  
Tyst är skogen och nejden all,Vaiti metsä on, alla jään
livet där ute är fruset,kaikki elämä makaa,
blott från fjärran av forsens fallkoski kuohuvi yksinään,
höres helt sakta bruset.humuten metsän takaa.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,Tonttu puoleksi unissaan
tycker sig höra tidens ström,ajan virtaa on kulkevinaan,
undrar, varthän den skall fara,tuumii, minne se vienee,
undrar, var källan må vara.missä sen lähde lienee.
  
Midvinternattens köld är hård,Pakkasyö on, ja leiskuen
stjärnorna gnistra och glimma.pohja loimuja viskoo.
Alla sova i enslig gårdKansa kartanon hiljaisen
gott intill morgontimma.aamuhun unta kiskoo.
Månen sänker sin tysta ban,Ääneti kuu käy laskemaan,
snön lyser vit på fur och gran,puissa lunta on valkeanaan,
snön lyser vit på taken.kattojen päällä on lunta.
Endast tomten är vaken.Tonttu ei vaan saa unta.


Back to the song page with all the versions

Main Page

Note for non-Italian users: Sorry, though the interface of this website is translated into English, most commentaries and biographies are in Italian and/or in other languages like French, German, Spanish, Russian etc.




hosted by inventati.org