Il suonatore Jones
Fabrizio De André| Traduzione estone della poesia di Edgar Lee Masters / Estonian... | |
| FIOLSPELAREN JONES | VIIULDAJA JONES |
| Det går en viss dallring genom ditt hjärta - och det är din personlighet. Men om människorna komma underfund med att du kan spela fiol, ja, då får du allt spela fiol hela ditt liv. Vad ser du, ett blommande klöverfält? Eller en vacker äng vid stranden av floden? Vinden susar i säden och du gnuggar händerna av förnöjelse över en god skörd. Eller kanske hör du frassandet av kjolar när flickorna dansa vid Little Grove. Ett dammoln eller kringvirvlande torra löv betyder en förödande torka för Cooney Potter, men för mig var det som om Red Head Sammy hade dansat till tonerna av »Toor-a-Loor«. När skulle jag få tid att plöja mina fyrtio acres, för att inte tala om att förvärva mera, när både kråkor och trastar ständigt uppfyllde mina öron med en orkester av horn, basuner oc piccolos? Det hände aldrig att jag fattade plogen för att plöja, om inte någon stannade på vägen för att ta mig med till en dans eller en utfärd. Jag slutade med fyrtio acres, jag slutade med en spräckt fiol - med ett brustet skratt, med tusen minnen, utan att ångra eller beklaga någonting. | Mingid värinad maa hoiab alles sinu südame sees - see oledki sina. Ja kui rahvas leiab, et oskad viiulit mängida, siis eluaeg mängima pead. Mida näed sa - ristikurõuke? Või jõeäärset luhta? Tuules hõljuvat maisi? Sa hõõrud käsi, sest nuumhärjad kõlbavad varsti müügiks. Või kuuled seelikute kahinat nagu tantsiksid tüdrukud Little Grove'is. Cooney Potterile tähendab tolmupilv või kuivanud lehtede pööris laostavat põuda. Mulle paistab se Punapea Sammyna, kes tantsuhoos tuiskab. Kuidas harida sain oma neljakümmet aakrit, juurdehankimisest rääkimata, kui mul helisesid peas pasunad, fagotid ja flöödid koos vareste ja rästaste lauluga ja tuuleveski lõginaga, ja lisaks veel muudki hääled? Ma kunagi elus pole alustanud kündi, ilma et mõni poleks mind peatanud poolel teel ja viinud tantsule, peole. Mulle lõpuks jäi nelikümmend aakrit, mulle lõpuks jäi katkine viiul ja katkenud naer ja tuhat mälestust ja mitte kahetsuseraasugi. |
