Jag vill leva i Europa
Jan HammarlundOriginal | Versione spagnola registrata dall'autore, che l'ha cantata in... |
JAG VILL LEVA I EUROPA Vi tog färjan till Travemünde Vår resa började så Fyra vanliga svenska turister I en gammal sliten Renault Vi skulle till olika ställen Och vi kände knappt varann Men för att spara bensin och pengar Kunde sällskapet nog gå an Vi vände och vred på vår karta För att hitta en praktiskt väg Till Nice via Hamburg och Brüssel Och helst över Geneve Vi var alla ganska beresta Och kom med en mängd förslag På nya och spännande platser Där man gott kunde stanna en dag Jag vill leva i Europa Jag vill älska och sjunga här Jag vill skratta och gråta och dansa Jag är yr och förlorad och kär När jag tänker på hela Europa Och på oss som hör hemma här Långt ute på Tysklands hedar Blev vi hejdade av en transport En konvoj av Nato-raketer På väg mot okänd ort Det var döden vi såg där den sakta Gled fram i en stålgrå parad Varje stridsspets har ett nummer Som står för en särskild stad "Jag känner en kille i Grekland" Sa Lena "Han står i en bar Aten heter staden han bor i Undrar vilket nummer den har" I Provence är bergen röda Och citronträdsblomman vit Nummer C 87 har den robot Som väntar på att sändas dit Jag vill leva i Europa Jag vill älska och sjunga här Jag vill skratta och gråta och dansa Jag är yr och förlorad och kär När jag tänker på hela Europa Och på oss som hör hemma här Jag såg in i backspegelns dimma Min blick var ganska betryckt Den sa: "Det finns flera millioner Som lever i ständig flykt Inte bara från sina länder Utan från en hel kontinent Skulle du kunna leva som dem Utan rötter, på vandring jämt?" Jag sa "Men de kan vända tillbaka Komma hem igen en dag I en framtid när allt är förändrat Deras bit av jorden finns kvar Men med den kontinent där vi lever Repeteras en tragedi Där författarna kallas strateger Och de som dör i slutet är vi" Jag vill leva i Europa Jag vill älska och sjunga här Jag vill skratta och gråta och dansa Jag är yr och förlorad och kär När jag tänker på hela Europa Och på oss som hör hemma här. | PORQUE VIVO EN EUROPA Por la tarde emprendimos el viaje en la coche que alguién nos prestó. El verano entibiaba la noche y de gozo a los tres nos llenó. Ya en la ruta extendímos un mapa intentando por fín decidir, calculando bien la gasolina y las ciudades adonde ir. Yo quería llegar a Laponia para ver la aurora boreál, caminar una tarde por Cadiz, la tacita de plata y de sal. "Una noche de amor en Venecia" me decía risueno Martín y Ana hablaba de la selva negra y una gaita en un bar de Dublin. Porque vivo en Europa quiero aquí cantar y amar. Quiero ir entre risas y llanto y embriagado echarme a bailar, recorrer esta vieja Europa y sentirla como mi hogar. Al salir a la carretera acalló nuestra risa un titán - un convoy con rumbo secreto - material militar de la OTAN. A su paso se estremeció el suelo. Nos quedamos sin respirar. Ana dijo ironicamente: "¿Y si los fueran a desarmar? " "Cuando el muro fue derribado se cantaba en la calle en Berlín pero el miedo sigue asegurado por las armas", me dijo Martín. "Hoy nos hablan los mercaderes de la libertad de comprar pero nadie habla ya de justicia y otros muros se vuelven a alzar... Dijo Ana: "Conozco un poeta que en Grecia recita en un bar y al fin de cada vendímia con la gente se pone a brindar." Martín dijo: "Yo tengo un amigo de los anos de la Universidad~ y que en Londres para un ano nuevo me llevó a conocer la ciudad." Los herejes son solo un recuerdo comentado en Provenza al pasar y en los montes donde los mataron todavía parecen cantar. Una fría noche en Leningrado un cachorro nos quizo seguir y en sus ojos de perro extraviado también brillaba el porvenir. Detuvimos el coche en la aduana. Vímos gente buscando un hogar. La mirada de un refugiado parecía querer preguntar. A su lado una nina lloraba cuando nos ordenaron pasar y después de esa corta parada algo nuevo nos hizo pensar. Los que gozan su pan y su vino en el monte o a la orilla del mar seguiran en las fotografías pero ¿quien los habra de escuchar? Se sacuden los viejos cimientos y algo nuevo tiene que nacer. Sorprendidos a cada momento queda un mundo por aprender. |