פּאַפּיראָסן
Herman Yablokof [Herman Yablokoff] / הערמאַן יאַבלאָקאָף| Adattamento di Rikle Glezer alle vicende del ghetto di Vilna,... | |
| CIGARETTER En kall och dimmig natt, mörker överallt. En sorgsen liten gosse ser sig om. Hans enda skydd mot regnet är en mur. I handen håller han en liten korg och hans ögon ber en stilla bön: Jag orkar inte längre gå runt gatorna, gå runt på gatorna, hungrig och trasig, våt av regnet. Jag har slitit från första början, ingen unnar mig mitt uppehälle, och de flinar och gör narr av mig. Köp, snälla, köp cigaretter! Torra, inte våta av regnet. Köp, snälla, de är så billiga. Var barmhärtig och köp, Så räddar ni mig från hunger. Köp, snälla, köp prima tändstickor, så räddar ni en föräldralös. Förgäves springer jag runt och ropar, men ingen vill köpa av mig. Som en hund kommer jag att dö. Han hade en syster, ett underbart barn. Tillsammans med honom släpade hon sig runt ett helt år. Med henne var livet mycket lättare, hungern var lättare att stå ut med när han såg henne. Men plötsligt blev hon svag och mycket sjuk Hon dog i mina armar på en bänk på gatan. När jag förlorade henne, förlorade jag allt. Låt döden också komma till mig. Köp, snälla, köp cigaretter! Torra, inte våta av regnet. Köp, snälla, de är så billiga. Var barmhärtig och köp, Så räddar ni mig från hunger. Köp, snälla, köp prima tändstickor, så räddar ni en föräldralös. Förgäves springer jag runt och ropar, men ingen vill köpa av mig. Som en hund kommer jag att dö. | עס איז געװענ אַ זומער־טאָג עס איז געװענ אַ זומער־טאָג װי שטענדיק זוניק־שײן, און די נאַטור האָט דאַן געהאַט אין זיך אזױ פֿיל חן, עס האָבן פֿײגעלעך געזונגען, פֿרײלעך זיך אַרומגעשפּרונגען, אין געטאָ האָט מען אונדז געהײסן גײן. אָך שטעלט זיך פֿאַר װאָס ס'איז פֿון אונדז געװאָרן! פֿאַרשטאַנגן האָבן מיר: ס'איז אַלץ פֿאַרלױרן. נישט געהאָלפֿן אונדזער בעטן, אַז ס'זאׇל עמעצער אונדז רעטן - פֿאַרלאָזן האָבן מיר דאָך אונדזער הײם. געװעזן זײַנען מיר צופֿיל באַפֿױלן האָט דער האַר צו ברענגען ייׅדן פֿון אַרום און שיסן אױף פּאָנאַר. פּוסט זײַנען געװאָרן שטיבער, אָבער פֿול דערפֿאַר די גריבער. דער שׂונא האָט דערגרײכט וײַן גרױסן ציל. אױף פּאָנאַר איצט זעט מען אױף די װעגן זאַכן, היטלען דורכגענעצט פֿון רעגן, דאָס זײַנבן זאַכן פֿון קרבנות, פֿון די הײליקע נשמות, די ערד האָט זײ אױף אײביק צוגעדרעקט. און איצט איז װידער זוניק־שײן, שמעקט פּראַכטפֿול אַלץ אַרום, און מיר זײַנען פֿאַרפּײַניקטע און לײַדן אַלע שטום. אָפּגעשניטן פֿון דער װעלט, מיט הױכע מױערן פֿאַרשטעלט. אַ שטראַל פֿון האָפֿנונג דערװעכט זיך קױם. |
