The White Slave
Joe Hill| Traduzione svedese 2 / Swedish translation 2 / Svensk översättning... | |
| DEN VITA SLAVINNAN (Den vita slaven) | SLAVINNAN |
| Än minnes jag väl hennes drag: Skär lyste hud under hatten. Trasig hon gick, en svältlön hon fick och sov i en park under natten. En gammal häxa smög sig då ur mörkret fram och talte så: | En flicka skön för usel lön i tvätteriet fick tjäna. Till maten gick allt vad hon fick, så hon sov på en parkbänk allena. En kopplerska fick henne se och smög sig fram och viskade: |
| Natten är kall, min kära, följ mig! Ack, var ej rädd! Jag bjuder guld och ära och vila på sidenbädd. Pärlsmyckad får du åka och sköta din lyxbils ratt, applådernas rus i rampens ljus och lycka båd dag och natt. | Kom nu till mig, min kära. Kylan är ej för dig. Din skönhet skall ge dig ära, rosor beströ din stig. Färdas på sidenblå dynor pärlklädd i gyllne landån. Som stjärna du står när bifallet slår mot dig som dyningsdån. |
| Fem år förgått - tiden har brått! Flickan är icke densamma. Glädjen är slut, sjukdom släckt ut kindernas rodnande flamma. Närhelst hon stannar, trött att gå, hör hon en röst som viskar så: | Fem år har flytt, flickan förbrytt vandrar där ensam i natten. Skönheten vek, kinden är blek och ryser för kajernas vatten. Och när hon stannar, trött att gå hon hör en röst som lockar så: |
| Natten är kall, min kära, följ mig! Ack, var ej rädd! Jag bjuder guld och ära och vila på sidenbädd. Pärlsmyckad får du åka och sköta din lyxbils ratt, applådernas rus i rampens ljus och lycka båd dag och natt. | Kom nu till mig, min kära. Kylan är ej för dig. Din skönhet skall ge dig ära, rosor beströ din stig. Färdas på sidenblå dynor pärlklädd i gyllne landån. Som stjärna du står när bifallet slår mot dig som dyningsdån. |
| Så varje dag svältlönens slag drabbar de trälande unga. Men den som bär ansvaret är utsugarn av dem i klunga. Arbetets kvinnor utan hem en avgrundsstämma frästar dem: | Flickor i blom av fattigdom tvingas till nesa och ånger. Ansvaret bär utsugarn när han ger svältlön och klipper kuponger. En hemlös flicka alltid hör i frestelsernas stora kör: |
| Natten är kall, min kära, följ mig! Ack, var ej rädd! Jag bjuder guld och ära och vila på sidenbädd. Pärlsmyckad får du åka och sköta din lyxbils ratt, applådernas rus i rampens ljus och lycka båd dag och natt. | Kom nu till mig, min kära. Kylan är ej för dig. Din skönhet skall ge dig ära, rosor beströ din stig. Färdas på sidenblå dynor pärlklädd i gyllne landån. Som stjärna du står när bifallet slår mot dig som dyningsdån. |
