El Ghorba
Daniele SepeVägen hem, La poesia di Karin Boye da cui sono tratti gli altri ... | |
ESILIO Lo chiamano Esilio Questo è l'esilio, e queste le sue condizioni Viviamo in esso e nei suoi tormenti Dov'è l'umanità? Si è confusa col razzismo Dov'è la democrazia? Dov'è la libertà? Da un paese all'altro, erranti e perduti, perdenti, perdenti e senza prospettive Costretti a vivere in questo mondo, percorriamo i sentieri dell'impossibile I nostri diritti e le nostre speranze sono persi, nessuna fratellanza, nessuna solidarietà Nessun futuro e nessuna speranza, nessuna stabilità, nessuna sicurezza Emigrati, ovunque emigrati emigrati dalle nostre patrie ed erranti. Emigrati, ovunque emigrati emigrati dalle nostre Patrie ed erranti. Vivere è scegliere quanto è grande la scelta tra un muro di cemento e le unghie rotte? C’è una strada che porta alla meta pesante percorrerla e qui ogni viandante rivede la sua povertà. | Jag vet en väg som leder hem. Den vägen är tung att gå. Var vandrare där blir en fattig man och liten och ful och grå. Jag vet en väg som leder hem. Den vägen är kal och ren. Den är som att luta sin varma kind mot obarmhärtig sten. Men den som känt den stenen mot kindens isade blod, skall märka, hur mild dess hårdhet är, hur trogen och fast och god. Och han skall tacka stenen och hålla det hårda kärt och prisa det enda kämpaspel som var sin seger värt. |