| Versione danese di Per Warming (1999)
|
DEN GLÖDHETA BASTUN | BADSTUEN |
| |
Elda bastun! Låt ångorna blända mig, | Fyr i badstueovnen, veninde, |
bär mig långt bortom vett och förnuft! | gør mig vellystigt sløv som et svin, |
Gör mig rusig och saligt förgiftad | og lad varmen fylde min frosne krop |
med brännande, renande luft. | som berusende, perlende vin. |
| |
Jag ska sitta på översta laven | Slå vand på de glohede stene, |
långt från mänskornas skitiga spel. | så dampen blir skoldende hed, |
Elda väggen till glöd, värdinna, | og lad mig sidde helt øverst på bænken |
elda tvivlet ut ur min själ. | langt fra menneskers usselhed. |
Slå en fräsande skopa på härden, | Tø mit hjerte op, og min tunge. |
allt är ånga och glömska och tröst | Giv mig glemsel og giv mig trøst. |
fast personkultens tatueringar | Se, personkultens tatoveringer |
lyser blå på mitt vänstra bröst. | lyser blåt på mit nøgne bryst. |
| |
Elda bastun! Låt hettan förblända mig. | Fyr i badstueovnen, veninde, |
Gör mig vällustigt, svinaktigt slö! | gør mig vellystigt sløv som et svin, |
Låt minnena lyfta med ångorna, | og lad varmen fylde min frosne krop |
bränn mitt hjärta med renande glöd. | som berusende, perlende vin. |
| |
All vår tro ligger kapad i skogarna | Al min tro faldt som skove, træ for træ |
all vår sorg räcker ändlösa mil. | og såret er åbent og ømt. |
På mitt högra bröst sitter Marinkas bild | På mit bryst bær’ jeg Stalins billede |
på mitt vänstra finns Stalins profil. | og Marinkas – alles drøm. |
Jag var osjälviskt dum. Jag trodde. | Jeg troed’ dem jo! Jeg var åh så naiv! |
Så jag fick vila i paradis. | Som løn kom jeg til “paradis”. |
Jag fick byta min hopplösa enfald | Et endeløst og formørket liv |
mot ett kolsvart och meningslöst liv. | blev enfoldens dyre pris. |
| |
Elda bastun! Låt ångorna blända mig | Fyr i badstueovnen, veninde, |
Bär mig långt bortom vett och förnuft! | gør mig vellystigt sløv som et svin, |
Gör mig rusig och saligt förgiftad | og lad varmen fylde min frosne krop |
med brännande, renande luft. | som berusende, perlende vin. |
| |
Jag hann ropa till bror min: Hjälp mig! | Det var tidligt en morgen de hented’ mig. |
När de kom i gryningen | Jeg skreg: Hjælp, hvad er det, der sker? |
och två stiliga vakter förde mig | Den evige stikker, den evige vagt – |
från Sibirien till Sibirien. | Sibirien er både her og dér. |
I träsket och i gruvorna | I stenbruddene og i moserne |
åt vi stendamm och drack vår gråt | blev vort daglige brød støv og gråd. |
och där stack vi hans bild nära hjärtat | Så nær vore hjerter var hans øre |
så att han kunde höra det slå. | så han ku høre dem slå. |
| |
Elda bastun! Låt ångorna blända mig | Fyr i badstueovnen, veninde, |
bär mig långt bortom vett och förnuft! | gør mig vellystigt sløv som et svin, |
Gör mig rusig och saligt förgiftad | og lad varmen fylde min frosne krop |
med brännande, renande luft. | som berusende, perlende vin. |
| |
Slå en skopa på glödheta stenarna, | Tankerne hamrer og hamrer: |
jag vill glömma mitt liv och mig själv. | det var løgn, det jeg ofred mit liv! |
Jag fick nog av de iskalla dimmorna, | Nu pisker jeg brystet med riset. |
ge mig dimma som bränner som eld. | Jeg pisker den mørke tid. |
Jag var oskyldig. Jag blev benådad | Slå vand på de glohede stene. |
men vem ger mig tillbaka mitt liv? | Jeg vil glemme mig selv og mit liv. |
Och jag piskar bröstet med riset | Jeg fik nok af de iskolde tåger, |
på mitt arv från en dyster tid. | nu vil jeg ha tåge, der brænder som ild. |
| |
Elda bastun! Låt ångorna blända mig | Fyr i badstueovnen, veninde, |
bär mig långt bortom vett och förnuft! | gør mig vellystigt sløv som et svin, |
Gör mig rusig och saligt förgiftad | og lad varmen fylde min frosne krop |
med brännande, renande luft. | som berusende, perlende vin. |