La collina, o Dormono sulla collina
Fabrizio De André| Traduzione estone della poesia di Edgar Lee Masters / Estonian... | |
| KULLEN Var äro Elmer, Herman, Bert, Tom och Charley, han med den svaga viljan, han med den starka armen, tölpen, fyllbulten, slagskämpen? Alla, alla sova de på kullen. En dog i feber, en blev innebränd i en gruva, en blev dräpt i ett slagsmål, en avled i fängelset, en föll från en bro medan han arbetade för hustru och barn - alla, alla sova de, sova de på kullen. Var äro Ella, Kate, Mag, Lizzie och Edith, den ömhjärtade, den enkla själen, den högröstade, den högfärdiga och den lyckliga? Alla, alla sova de på kullen. En dog i en neslig barnsäng, en dog av olycklig kärlek, en dräptes av en vild sälle i ett skökohus, en dog av förödmjukelse under kampen för hjärtats längtan, en efter ett liv fjärran i Paris och London och fördes hit till sin lilla plats bredvid Ella och Kate och Mag - alla sova, sova de på kullen. Var äro onkel Isac och tant Emily, och gamle Tommy Kincaid och Sevigne Houghton, och major Walker som hade talat med ärevördiga män från revolutionens dagar? Alla, alla sova de på kullen. Dit buros söner som hade fallit i krig, och döttrar krossade av livet, och faderlösa barn gräto - alla, alla sova, sova de på kullen. Var är gamle fiolspelaren Jones som lekte med livet alla sina nittio år, som trotsade regn och snö med blottat bröst, som drack och slogs och inte frågade efter hustru eller släkt, eller guld eller kärlek eller himmelriket? Ack, han sladdrar något om fiskefärder i forna dagar, om kapplöpningar för längesedan borta vid Clarys Grove och om vad Abe Lincoln sade en gång i Springfield. | Kus on Elmer, Herman, Bert, Tom ja Charley – tossike, jõumees, toorutseja, joodik, riiukukk? Kõik, kõik nad magavad künkal. See palavikku hääbus, too kaevandusse põles, see kakluses tapeti, too vanglas suri, ja see kukkus sillalt alla naise-laste heaks orjates. Kõik, kõik nad magavad, magavad, magavad künkal. Kus Ella, Kate, Mag, Lizzie ja Edith – üks hell, teine nõrk, üks aval, teine kõrk ja see, kellel vedas? Kõik, kõik nad magavad künkal. See nurgavoodis häbi sees suri, too õnnetu armastuse kätte, see elaja käe läbi bordellis leidis otsa, too ihaldust varjates uhkusest murdus ja tolle tõid Ella, Kate ja Mag siia ahtale hauaplatsile pärast elamist kauges Londonis ja Pariisis. Kõik, kõik nad magavad, magavad, magavad künkal. Kus on onu Isaac ja tädi Emily ja linnamees Kincaid ja Sevigne Houghton ja major Walker, kes kõnelnud oli revolutsiooni suurmeestega? Kõik, kõik nad magavad künkal. Need suurmehed tõid neile sõjas langenud poegi ja tütreid, kelle elu läks luhta, ja tütarde nutvaid, isatuid lapsi. Kõik, kõik nad magavad, magavad, magavad künkal. Kus on vana viiuldaja Jones, kes eluga mängis kõik oma üheksakümmend aastat, palja rinnaga trotsis tuisku, jõi, prassis, ei hoolinud naisest ega perest, ei kullast, ei armust ega paradiisist? Näe! Ta lobiseb ammustest kalavetest, Clary Grove'i ammustest traavivõistlustest ja sellest, mis ütles Abe Lincoln kunagi Springfieldis. |
