La collina, o Dormono sulla collina
Fabrizio De André| Originale | Traduzione svedese della poesia di Edgar Lee Masters / Swedish... |
| LA COLLINA, O DORMONO SULLA COLLINA Dove se n'è andato Elmer Che di febbre si lasciò morire, Dov'è Herman bruciato in miniera? Dove sono Bert e Tom, Il primo ucciso in una rissa, E l'altro che uscì già morto di galera? E cosa ne sarà di Charley Che cadde mentre lavorava, E dal ponte volò, volò sulla strada? Dormono, dormono sulla collina, dormono, dormono sulla collina. Dove sono Ella e Kate, Morte entrambe per errore, Una di aborto, l'altra d'amore? E Maggie, uccisa in un bordello Dalle carezze di un animale, Edith consumata da uno strano male? E Lizzie, che inseguì la vita Lontano, e dall'Inghilterra Fu riportata in questo palmo di terra. Dormono, dormono sulla collina dormono, dormono sulla collina. Dove sono i generali Che si fregiarono nelle battaglie Con cimiteri di croci sul petto? Dove i figli della guerra, Partiti per un ideale, Per una truffa, per un amore finito male? Hanno rimandato a casa Le loro spoglie nelle bandiere Legate strette, perché sembrassero intere. Dormono, dormono sulla collina dormono, dormono sulla collina. Dov'è Jones il suonatore, Che fu sorpreso dai suoi novant'anni E con la vita avrebbe ancora giocato...? Lui che offrì la faccia al vento, La gola al vino, e mai un pensiero Non al denaro, non all'amore né al cielo. Lui sì, sembra di sentirlo Cianciare ancora delle porcate Mangiate in strada nelle ore sbagliate... Sembra di sentirlo ancora Dire al mercante di liquore: "Tu che lo vendi cosa ti compri di migliore?" | KULLEN Var äro Elmer, Herman, Bert, Tom och Charley, han med den svaga viljan, han med den starka armen, tölpen, fyllbulten, slagskämpen? Alla, alla sova de på kullen. En dog i feber, en blev innebränd i en gruva, en blev dräpt i ett slagsmål, en avled i fängelset, en föll från en bro medan han arbetade för hustru och barn - alla, alla sova de, sova de på kullen. Var äro Ella, Kate, Mag, Lizzie och Edith, den ömhjärtade, den enkla själen, den högröstade, den högfärdiga och den lyckliga? Alla, alla sova de på kullen. En dog i en neslig barnsäng, en dog av olycklig kärlek, en dräptes av en vild sälle i ett skökohus, en dog av förödmjukelse under kampen för hjärtats längtan, en efter ett liv fjärran i Paris och London och fördes hit till sin lilla plats bredvid Ella och Kate och Mag - alla sova, sova de på kullen. Var äro onkel Isac och tant Emily, och gamle Tommy Kincaid och Sevigne Houghton, och major Walker som hade talat med ärevördiga män från revolutionens dagar? Alla, alla sova de på kullen. Dit buros söner som hade fallit i krig, och döttrar krossade av livet, och faderlösa barn gräto - alla, alla sova, sova de på kullen. Var är gamle fiolspelaren Jones som lekte med livet alla sina nittio år, som trotsade regn och snö med blottat bröst, som drack och slogs och inte frågade efter hustru eller släkt, eller guld eller kärlek eller himmelriket? Ack, han sladdrar något om fiskefärder i forna dagar, om kapplöpningar för längesedan borta vid Clarys Grove och om vad Abe Lincoln sade en gång i Springfield. |
