13. By the Waters of Babylon
Cantate pour la Paix| SVEDESE | |
| Salmo 137 - El amor de los cautivos por Sión Junto a los ríos de Babilonia nos sentábamos y llorábamos acordándonos de Sión. De los sauces que hay en medio de ella colgábamos nuestras cítaras. Allí los que nos tenían cautivos nos pedían canciones, los que nos habían llevado atados, alegría. "Cantadnos algunos de los cantos de Sión". ¿Cómo habíamos de cantar las canciones de Yavé en tierra extranjera? Si yo me olvidara de ti, Jerusalén, olvidada sea mi diestra. Péguese mi lengua al paladar si no me acordara de ti, si no pusiera a Jerusalén por encima de mi alegría. Recuerda, ¡oh, Yavé!, a los hijos de Edom el día de Jerusalén, los que decían: "¡Arrasad, arrasad hasta los cimientos!" Hija de Babel, la devastadora, dichoso el que te diere el pago que a nosotros nos diste. ¡Bienaventurado quien cogiere y estrellare contra la roca a tus pequeñuelos! (Versión Nácar-Colunga) | Psaltaren 137 1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion. 2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor. 3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.» 4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land? 5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst. 6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje. 7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.» 8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss. 9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan. |
