King Orfeo [feat. Harpens kraft]
GLI EXTRA DELLE CCG / AWS EXTRAS / LES EXTRAS DES CCG| Harpans kraft (Folk och Rackare) - Traduzione italiana | |
| Herr Peder han rider sig söderunder ö. Där fäster han sig vid så vänan en mö. Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Inte sörjer jag att vägen är lång Och inte sörjer jag, att sadelen är trång Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Inte sörjer jag för sadel eller häst Inte sörjer jag, att du haver mig fäst Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Inte sörjer jag för det att jag är ung Att bära gullkronan, hon är inte tung. Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl då Jag vet ju så väl, hur det mig lär gå. Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Utanför den bredan bro Där miste jag mina systrar två Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Jag ska göra den bron så bred Även om hon kostar mig tolvtusen träd Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Jag ska göra den bron så stark Även om hon kostar mig tolvtusen mark Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Själv så ska jag bredvid dig rida Fem av mina män på var och en sida Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? När som de komma till borgaregrind Där dansade en hjort, där spelade en hind Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Å männen såg nu på djuren bara Ensam lät de den jungfrun fara Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? När som hon kom å den bredan bro Där stapplade hästen på fyra guldskor Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Fyra guldskor och fem guldsöm Den jungfrun föll i stridan ström Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Herr Peder han talte till sin lille smådräng Och hämten mig hit min gullharpesträng Herr Peder, han spelade så ljuvligt Att fåglarna på kvistarna de dansa därvid Han spelade barken av hårdaste trä Han spelade barnet ur moderns knä Han spelade vattnet ur bäcken Han spelade ögonen ur näcken Herr Peder, herr Peder du spela ej så hårt Du skall så gärna din unga brud få Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Min unga brud henne kan jag väl få Men jag vill också ha hennes systrar två Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? Och där blev glädje och mycken fröjd Och systrarna voro med svågern nöjd Min hjärtans allra käraste vad sörjer du då? | Il potere dell'arpa Messer Peder cavalca da solo verso un'isola a sud dove si fidanzerà con una bellissima fanciulla. O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Non mi affliggo perché la strada è lunga né mi affliggo perché la sella è stretta O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Non mi affliggo per la sella o per il cavallo né mi affliggo perché ti sei fidanzato con me O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Non mi affliggo perché io sono giovane per portare una corona d'oro, essa non è pesante. O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Mi affliggo, mi affliggo, mi affliggo tanto perché so fin troppo bene come mi deve andare. O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Davanti al largo ponte dove ho perduto le mie due sorelle O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Farò quel ponte ancora più largo anche se ci volessero dodicimila alberi O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Farò quel ponte ancora più robusto anche se mi costasse dodicimila marchi O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? E cavalcherò io stesso accanto a te con cinque miei uomini a ciascun tuo fianco O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Quando arrivano al cancello della città c'erano un cervo che danzava e una cerva che giocava O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Gli uomini si misero a guardar solo quegli animali e lasciarono la fanciulla andare da sola O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? E quando lei giunse al largo ponte il cavallo inciampò sui quatto ferri O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Quattro ferri e cinque chiodi d'oro la fanciulla cadde nel fiume impetuoso O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Messer Peder disse al suo paggetto Ehi vammi a prender la mia arpa dalle corde d'oro Messer Peder suonava tanto vivacemente che gli uccelli sui rami ci si misero a ballare Suonando strappò via la corteccia al legno più duro suonando strappò via il bimbo dalle ginocchia della madre suonando strappò via l'acqua dal ruscello suonando strappò via gli occhi al troll Messer Peder, messer Peder, non suonar così forte te la ridò volentieri la tua giovane sposa O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? Di certo riavrò la mia giovane sposa però voglio indietro anche le sue due sorelle O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? E allora ci fu gioia e tanta lietezza e le sorelle furono soddisfatte del cognato O amatissima del mio cuore, di che ti affliggi? |
