Hon har ingen hav, ingen hamn och ingen flod
Hon har lejongul gatsten som sköljs av blod
invånare bittra och låsta i förlamande vredesmod.
Präster som söndertolkar skapelsen,
Minnen av det mordiska korsets män.
Barn som måste klättra över muren
till sin skola i Jerusalem
Ingenting är känt om dem som först kom hit
och som redde sina gravar här
men de var väl männskor ungefär som vi
med sin glädje, sina sorger och begär.
Myter, profetior, uppenbarelser tog vid
och gjorde livet till en oupphörlig strid,
ronder av förintelse och folkmord och förtryck
i Jerusalem.
Kristna turister bland soldater med gevär
ser ingenting av vad som pågår här
vimmelkantiga av helighet
irrar de kring i en mytisk sfär
Pilgrimmer som söker ett gudomligt ljus
människor begravda under rivna hus
grymma och förtvivlade martyrer
som förklingar i mediabrus
Vi har lärt oss kalla den Jerusalem
Många andra benämner den Al Quds –
alla de förföljda och förtrampade
den som mänskliga sköldar sover hos –
alla gamla sagor som vävs in i deras drömmar
är reliker av berusad poesi .
själva månen liknar en feberfantasi
över Jerusalem
Ashkenazim som låssas att sefarder inte finns
och vars fäder kom hit en gång
med ideal som ingen minns
Drömmar om en jämlikt liv
i ett sekulariserad Tel Aviv…
Ortodoxa rabbiner och en arg chassid
skriker och grälar om sabbatsfrid
ilskna över Prideparaden som drar
förbi på gatan strax bredvid.
Vår kärlek syftar inte alls till arvingar
men det sägs att vi är barn av samma stam
olika uttalar vi samma namn,
du som Ibrahim och jag som Abraham
men staden som vi ser omkring oss
byggdes ju av Rom
och har blivit sinnebild för kristendom.
Venus irrar hemlös som en hora omkring
i Jerusalem.
Men just i dag är Cardon full
av glam och dans och stim
fastän transor trakasseras av haredim
och du och jag förväntas bli fäder,
jag som jude, du som god muslim.
Här finns patriark efter patriark
som vill avla arvingar och erövra mark
åberopar sig på Gud, profet på häst med vingar
eller Förbundets Ark.
Jorden är en nyckfull plats att leva på
och vi hamnar lite här och där.
Ingen Blut und Boden med fördrivningsrätt,
ingen särskilt utvald stam som gud har kär
- det är inte gudar son lever här och nu
och som borde låta sina döda vila ut
under Jerusalem
Bandvagnspotentaten är oberörd
Ständigt mera draksådd för historiens skörd
Självrättfärdigheten banar väg
för en blodigare efterbörd.
Farliga soldater med nyckfullt humör
vaktar Israel som en politisk markör –
en bricka i det spel
som anglosaxiska stormakter alltid för…
Men du har smugglat kärleken med hem till mig
och nu lämnar den mig ingen ro
Vägspärrar och murar står emellan oss
men ditt skratt och dina tårar blev en bro
Jag väntar på dig vid Damaskusporten nu som då,
över Tempelberget lyser himlen blå.
Kanske kan vi sprida lite kärlek vi två
i Jerusalem.
Hon har lejongul gatsten som sköljs av blod
invånare bittra och låsta i förlamande vredesmod.
Präster som söndertolkar skapelsen,
Minnen av det mordiska korsets män.
Barn som måste klättra över muren
till sin skola i Jerusalem
Ingenting är känt om dem som först kom hit
och som redde sina gravar här
men de var väl männskor ungefär som vi
med sin glädje, sina sorger och begär.
Myter, profetior, uppenbarelser tog vid
och gjorde livet till en oupphörlig strid,
ronder av förintelse och folkmord och förtryck
i Jerusalem.
Kristna turister bland soldater med gevär
ser ingenting av vad som pågår här
vimmelkantiga av helighet
irrar de kring i en mytisk sfär
Pilgrimmer som söker ett gudomligt ljus
människor begravda under rivna hus
grymma och förtvivlade martyrer
som förklingar i mediabrus
Vi har lärt oss kalla den Jerusalem
Många andra benämner den Al Quds –
alla de förföljda och förtrampade
den som mänskliga sköldar sover hos –
alla gamla sagor som vävs in i deras drömmar
är reliker av berusad poesi .
själva månen liknar en feberfantasi
över Jerusalem
Ashkenazim som låssas att sefarder inte finns
och vars fäder kom hit en gång
med ideal som ingen minns
Drömmar om en jämlikt liv
i ett sekulariserad Tel Aviv…
Ortodoxa rabbiner och en arg chassid
skriker och grälar om sabbatsfrid
ilskna över Prideparaden som drar
förbi på gatan strax bredvid.
Vår kärlek syftar inte alls till arvingar
men det sägs att vi är barn av samma stam
olika uttalar vi samma namn,
du som Ibrahim och jag som Abraham
men staden som vi ser omkring oss
byggdes ju av Rom
och har blivit sinnebild för kristendom.
Venus irrar hemlös som en hora omkring
i Jerusalem.
Men just i dag är Cardon full
av glam och dans och stim
fastän transor trakasseras av haredim
och du och jag förväntas bli fäder,
jag som jude, du som god muslim.
Här finns patriark efter patriark
som vill avla arvingar och erövra mark
åberopar sig på Gud, profet på häst med vingar
eller Förbundets Ark.
Jorden är en nyckfull plats att leva på
och vi hamnar lite här och där.
Ingen Blut und Boden med fördrivningsrätt,
ingen särskilt utvald stam som gud har kär
- det är inte gudar son lever här och nu
och som borde låta sina döda vila ut
under Jerusalem
Bandvagnspotentaten är oberörd
Ständigt mera draksådd för historiens skörd
Självrättfärdigheten banar väg
för en blodigare efterbörd.
Farliga soldater med nyckfullt humör
vaktar Israel som en politisk markör –
en bricka i det spel
som anglosaxiska stormakter alltid för…
Men du har smugglat kärleken med hem till mig
och nu lämnar den mig ingen ro
Vägspärrar och murar står emellan oss
men ditt skratt och dina tårar blev en bro
Jag väntar på dig vid Damaskusporten nu som då,
över Tempelberget lyser himlen blå.
Kanske kan vi sprida lite kärlek vi två
i Jerusalem.
×
![]()
Note for non-Italian users: Sorry, though the interface of this website is translated into English, most commentaries and biographies are in Italian and/or in other languages like French, German, Spanish, Russian etc.
