Teresa Carrar hade fyllt fyrtitvå,
hon var änka med två vuxna barn,
de var söner til henne och Carlos Manuel
som blev skjuten på torget i sta'n.
Deras by ligger ensam vid stranden och havet
och födan får fångas til havs,
men det blir sällan över att sälja nånting
för fattigt folk som Carrars.
Och Carlos Manuel, som det viskas i byn,
nu när Francos arméer går fram
han var med i en frivillig trupp i Oviedo
och sköts i fascismens namn.
Och att änkan Carrar vet nog mer än hon säger
det viskas ibland här och där,
för fastän de mördade Carlos Manuel
fann de aldrig hans båda gevär.
Nu knyts alla nävar til motstånd och strid
bland de som ännu är kvar,
"För att de inte ska vrida tillbaka vår tid,
ska vi offra allt som vi har.
För hellre ska blodet i ådrorna mina
flyta på vägar och fält,
än det flyter i kroppen på en som gav upp
och som hälsar diktatorn snällt."
Det stormar på havet och himlen blir mörk
och man ser knappast båtarna mer,
"Kanske glömmer generalerna att vi finns till
när så många tigger och ber.
Kanske har de en karta med floder och berg
och med städer som flyg kommer till,
där de glömt sätta ut en så oviktig plats
som en fiskarby nära Motríl.
Hon reste sig sakta och skrattade tyst
åt att få en så barnslig idé,
"De får håna med allt vad de vill här i byn
men ni får inte dö alla tre."
Och fast gevären låg kvar där hon gömt dem en gång,
bars ett lik in från stranden en kväll:
"Åh Maria, de har mördat mitt äldsta barn!
Det bevisar att jag hade fel."
Ja, så gick det till när gevären togs fram
med fanan hon lindat dem i.
Det ena fick José till sist i sin hand,
det andra bar Teresa i strid.
Hon sa: "De svinen tog från mig min sista illusion,
det är allt jag har att tacka dem för,
men ger jag mig nu, då är hoppet förbi
för dem som blir kvar när jag dör."
Teresa Carrar fördes ut klockan fem,
det är alltid i gryningen.
Några skott, lite fler än som hade behövts,
jag kan höra dem dåna än.
Men historien tar inte slut med soldaten,
en bondson, som sköt som en karl.
Varje gång när det gäller ska vi alla ta vid
där hon föll, Teresa Carrar.
Varje gång när det gäller ska vi alla ta vid
där hon föll, Teresa Carrar.
hon var änka med två vuxna barn,
de var söner til henne och Carlos Manuel
som blev skjuten på torget i sta'n.
Deras by ligger ensam vid stranden och havet
och födan får fångas til havs,
men det blir sällan över att sälja nånting
för fattigt folk som Carrars.
Och Carlos Manuel, som det viskas i byn,
nu när Francos arméer går fram
han var med i en frivillig trupp i Oviedo
och sköts i fascismens namn.
Och att änkan Carrar vet nog mer än hon säger
det viskas ibland här och där,
för fastän de mördade Carlos Manuel
fann de aldrig hans båda gevär.
Nu knyts alla nävar til motstånd och strid
bland de som ännu är kvar,
"För att de inte ska vrida tillbaka vår tid,
ska vi offra allt som vi har.
För hellre ska blodet i ådrorna mina
flyta på vägar och fält,
än det flyter i kroppen på en som gav upp
och som hälsar diktatorn snällt."
Det stormar på havet och himlen blir mörk
och man ser knappast båtarna mer,
"Kanske glömmer generalerna att vi finns till
när så många tigger och ber.
Kanske har de en karta med floder och berg
och med städer som flyg kommer till,
där de glömt sätta ut en så oviktig plats
som en fiskarby nära Motríl.
Hon reste sig sakta och skrattade tyst
åt att få en så barnslig idé,
"De får håna med allt vad de vill här i byn
men ni får inte dö alla tre."
Och fast gevären låg kvar där hon gömt dem en gång,
bars ett lik in från stranden en kväll:
"Åh Maria, de har mördat mitt äldsta barn!
Det bevisar att jag hade fel."
Ja, så gick det till när gevären togs fram
med fanan hon lindat dem i.
Det ena fick José till sist i sin hand,
det andra bar Teresa i strid.
Hon sa: "De svinen tog från mig min sista illusion,
det är allt jag har att tacka dem för,
men ger jag mig nu, då är hoppet förbi
för dem som blir kvar när jag dör."
Teresa Carrar fördes ut klockan fem,
det är alltid i gryningen.
Några skott, lite fler än som hade behövts,
jag kan höra dem dåna än.
Men historien tar inte slut med soldaten,
en bondson, som sköt som en karl.
Varje gång när det gäller ska vi alla ta vid
där hon föll, Teresa Carrar.
Varje gång när det gäller ska vi alla ta vid
där hon föll, Teresa Carrar.
×
![]()
