Europa
Björn AfzeliusOriginale | Traduzione finlandese / Finnish translation / Traduction finnoise... |
EUROPA | EUROOPPA |
Plötsligt öppnades våra ögon, plötsligt hörde vi alla ljud. Plötsligt var vi en del av världen, plötsligt tog vår ungdom slut. Vi såg ett brinnande barn i rummet, vi såg en iskall kravallpolis, vi såg en yngling, som, med en stridsvagn, tog en annan ynglings liv. Och vi störtade ut i ljuset, och vi flämtade efter luft, och vi slipade våra sinnen som till strid. Nu var sanningens timme inne; vi skulle ändra historiens gång; Vi var klockorna i en avgörande tid. Gamla vänner, kom fram! Låt mej trycka er hand! Låt mej tacka för allt det vi gjorde! Vi var framtiden då, och våra segrar består som dom gör när man gjort det man borde. | Yhtäkkiä silmämme avautuivat, yhtäkkiä kuulimme kaikki äänet. Yhtäkkiä olimme osa maailmaa, yhtäkkiä nuoruutemme oli ohi. Me näimme lapsen palavan huoneessa, me näimme mellakkapoliisin, me näimme nuorukaisen panssarivaunussaan riistävän toisen nuorukaisen hengen. Ja me ryntäsimme valoon, ja me haukoimme ilmaa, ja me terästimme aistimme kuin taisteluun valmistautuen. Totuuden hetki oli koittanut. Meidän piti muuttaa historian kulkua. Me olimme ratkaisevien hetkien ajannäyttäjiä. Tulkaa, vanhat ystävät! Sallikaa minun puristaa kättänne! Sallikaa minun kiittää teitä kaikesta tekemästänne! Me olimme sen ajan tulevaisuus, ja meidän voittomme elävät niin kuin aina, kun tekee sen, mikä on tehtävä. |
Det är en sanning, bland många andra, att i varje form av kamp finns det några som, när man lyckas, alltid råkar gå längst fram. Men om stridslyckan plötsligt vänder, och när viljan är allt man har, och man söker dom främstas händer finns dom inte längre kvar. Men skillnaden är go' vänner, att den som alltid springer bort bär också nederlagen med sej i sin grav. Men den som stridar om den så stupar, och därmed häckals av smitarna, bär segerhuvan alla sina da'r. Opportunister gå hem! Ni var aldrig min vän! Och vem behöver väl livströtta poser? Det ni stödjer för dan skall ni snart lämna kvar, för ni driver dit vindarna blåser! | Totuus monien muiden joukossa on, että jokaisessa taistelussa on aina niitä, jotka onnistuessaan pääsevät pidemmälle kuin muut. Mutta jos onni yhtäkkiä kääntyy ja jäljellä on enää tahto, ei etsiessään enää löydäkään käsiä, joihin tarttua. Mutta ero, hyvät ystävät, on siinä, että se, joka aina pakenee paikalta, saa myös kantaa tappion kalkkia hautaansa asti, kun taas se, joka taistelee loppuun saakka ja joutuu siitä hyvästä kuuntelemaan luopioiden pilkkaa, saa päiviensä loppuun kantaa kunnian kruunua. Opportunistit, menkää kotiinne! Te ette ole koskaan olleet ystäviäni! Sen, mitä te tänään kannatatte, te jätätte huomenna taaksenne, sillä te menette sinne, minne tuuli teitä kuljettaa. |
Men nu blåser det nya vindar, och från betydligt närmre håll; Ja, nu stiger dom gälla skriken från den rika världens folk. Nu står missilerna i Europa, och dom pekar mot mina barn; Nu skall den gamla kulturen offras tills bara råttorna finns kvar. Så jag vänder mej om i natten, och jag knyter min magra hand, och jag förbannar att Ni finns till, Herr President! Men jag skall ropa från högsta tornet, och jag skall ringa i klockorna; För jag är stärkare än jag nå'nsin förut känt! Gamla vänner, kom fram! Låt mej känna er hand! Låt oss göra precis som vi gorde! Vi blir dåtiden se'n, men vi är samtiden än, så låt oss göra det ända vi borde! Nya vänner, kom med! Nu behöver vi er! Det är era visioner dom hotar! Ni är framtiden nu; Det är era beslut som formerar det nya Europa! | Mutta nyt puhaltavat uudet tuulet ja lähempää kuin koskaan. Nyt kantautuu korviimme rikkaan maailman läpitunkeva huuto. Nyt ovat ohjukset valmiina Euroopassa, ja ne on suunnattu kohti minun lapsiani. Nyt uhrataan vanha kulttuuri, kunnes jäljellä ovat vain rotat. Tänä yönä minä käännyn takaisin ja puristan laihan käteni nyrkkiin ja kiroan olemassaolonne, herra presidentti! *) Korkeimmasta tornista minä huudan ja annan kellojen soida, sillä tunnen itseni vahvemmaksi kuin koskaan! Tulkaa, vanhat ystäväni! Ojentakaa minulle kätenne ja tehkää kanssani se, minkä teimme silloin! Silloin oli silloin, mutta nyt on nyt, ja meidän on tehtävä se ainoa, mikä pitää tehdä! Liittykää joukkoomme, uudet ystävät! Me tarvitsemme teitä nyt! Uhattuina ovat teidän unelmanne. Te olette tulevaisuus. Teidän päätöksistänne syntyy uusi Eurooppa. |
* ) Björn Afzelius kirjoittaa: »Kun Ronald Reaganista tuli Yhdysvaltain presidentti vuonna 1980, maailma otti ison askeleen taaksepäin. Ei kestänyt pitkään, kun venäläiset ja amerikkalaiset ydinohjukset jo olivat nokakkain Länsi-Saksan ja DDR:n rajalla. Monet pelkäsivät minun laillani pahinta. Kauhistuttava aika - ja kauhistuttava presidentti!« |