Originale | SVEDESE / SWEDISH
|
LA GUERRA DI PIERO | PÄRS KRIG |
| |
Dormi sepolto in un campo di grano | Du sover begravd i en veteåker |
non è la rosa non è il tulipano | men inga rosor, inga tulpaner |
che ti fan veglia dall'ombra dei fossi, | håller dig likvaka från skuggiga diken |
ma sono mille papaveri rossi. | utan tusen röda vallmor. |
| |
«Lungo le sponde del mio torrente | Längs stränderna av min bergström |
voglio che scendan i lucci argentati, | vill jag, att silverglänsande gäddor flyter |
non più i cadaveri dei soldati | och inte lik av döda soldater |
portati in braccio dalla corrente.» | flytande bort med strömen. |
| |
Così dicevi ed era d'inverno | Så talade du, det var på vintern, |
e come gli altri verso l'inferno | och, som de andra, till helvetet |
te ne vai triste come chi deve | går du sorgsen och gör din plikt, |
il vento ti sputa in faccia la neve. | vinden spottar dig snö i ansiktet. |
| |
Fermati Piero, fermati adesso | Stanna, Pär, stanna nu då |
lascia che il vento ti passi un po' addosso, | låt vinden smeka dig ett ögonblick |
dei morti in battaglia ti porti la voce, | av de kampsdöda bär du korset, |
chi diede la vita ebbe in cambio una croce. | de, som gav sitt liv fick ett kors i utbyte. |
| |
Ma tu non lo udisti e il tempo passava | Men du hörde den inte, och tiden gick |
con le stagioni a passo di giava | med årstiderna i javatakt |
ed arrivasti a varcar la frontiera | och du kom att passera gränsen |
in un bel giorno di primavera. | på en vacker varm vårdag. |
| |
E mentre marciavi con l'anima in spalle | Och medan du gick med själen på skuldror |
vedesti un uomo in fondo alla valle | såg du en man längst bort i dalen |
che aveva il tuo stesso identico umore | som hade densamma humör som du, |
ma la divisa di un altro colore. | men uniformen var av olik färg. |
| |
Sparagli Piero, sparagli ora | Skjut åt honom, Pär! Skjut nu! |
e dopo un colpo sparagli ancora | Och efter en skott, skjut igen åt honom |
fino a che tu non lo vedrai esangue, | till du ser honom blodlös |
cadere in terra a coprire il suo sangue. | falla död ned och täcka sin blod. |
| |
«E se gli sparo in fronte o nel cuore | Skjuter jag honom för pannan, åt hjärtat |
soltanto il tempo avrà per morire | ska han ha bara tid för att dö |
ma il tempo a me resterà per vedere | men mig ska tid bli för att se, |
vedere gli occhi di un uomo che muore.» | för att se ögonen av en man, som dör. |
| |
E mentre gli usi questa premura | Och medan du tar sådan hänsyn till honom, |
quello si volta ti vede ha paura | den vänder sig, ser dig och förskräcks, |
ed imbracciata l'artiglieria | då läggar han an med geväret |
non ti ricambia la cortesia. | och viser dig inte likadan artighet. |
| |
Cadesti a terra senza un lamento | Du föll ned på jorden utan en klagan |
e ti accorgesti in un solo momento | och blev varse i ett ögonblick |
che il tempo non ti sarebbe bastato | att du hade inte ganska tid |
a chieder perdono per ogni peccato. | för att be om förlåtelse för dina synder. |
| |
Cadesti a terra senza un lamento | Du föll ned på jorden utan en klagan |
e ti accorgesti in un solo momento | och blev varse i ett ögonblick |
che la tua vita finiva quel giorno | att ditt liv gick till ända den dag |
e non ci sarebbe stato ritorno. | och att du skulle inte komma hem igen. |
| |
«Ninetta mia, crepare di Maggio | Inga lilla, för att dö i maj månad |
ci vuole tanto troppo coraggio. | behövs man mycket, för mycket mod, |
Ninetta bella, dritto all'inferno | Inga lilla, rakt till helvetet |
avrei preferito andarci in inverno.» | skulle jag gå hellre på vintern. |
| |
E mentre il grano ti stava a sentire | Och medan vetet lyssnade på dig |
dentro le mani stringevi il fucile, | hart i händerna höll du ett gevär, |
dentro la bocca stringevi parole | hart i munnen höll du ord som var |
troppo gelate per sciogliersi al sole. | för mycket frusna för att smälta i solen. |
| |
Dormi sepolto in un campo di grano | Du sover begravd i en veteåker |
non è la rosa non è il tulipano | men inga rosor, inga tulpaner |
che ti fan veglia dall'ombra dei fossi | håller dig likvaka från skuggiga diken |
ma sono mille papaveri rossi. | utan tusen röda vallmor. |