Il ragazzo della via Gluck
Adriano CelentanoOriginale | La Via Gluck diventa “Strada Felice” nella versione svedese di ... |
IL RAGAZZO DELLA VIA GLUCK Questa è la storia di uno di noi anche lui nato per caso in Via Gluck in una casa fuori città gente tranquilla che lavorava. Là dove c'era l'erba ora c'è una città e quella casa in mezzo al verde ormai dove sarà? Questo ragazzo della Via Gluck si divertiva a giocare con me ma un giorno disse “Vado in città” e lo diceva mentre piangeva io gli domando, “Amico non sei contento? Vai finalmente a stare in città là troverai le cose che non hai avuto qui potrai lavarti in casa senza andar giù nel cortile”. “Mio caro amico”, disse “qui sono nato, e in questa strada ora lascio il mio cuore. Ma come fai a non capire ch’è una fortuna per voi che restate a piedi nudi a giocare nei prati mentre là in centro respiro il cemento. Ma verrà un giorno che ritornerò ancora qui e sentirò l'amico treno che fischia così wa wa!". Passano gli anni ma otto son lunghi però quel ragazzo ne ha fatta di strada ma non si scorda la sua prima casa ora coi soldi lui può comperarla. Torna e non trova gli amici che aveva solo case su case catrame e cemento. Là dove c'era l'erba ora c'è una città e quella casa in mezzo al verde ormai dove sarà? Eh ya ya ya Eeh non so, non so perché continuano a costruire le case e non lasciano l'erba non lasciano l'erba non lasciano l'erba non lasciano l'erba Eh no se andiamo avanti così chissà come si farà, chissà... | LYCKLIGA GATAN Minnena kommer så ofta till mig nu e' allt borta jag fattar det ej Borta e' huset där murgrönan klängde borta e' grinden där vi stod och hängde Lyckliga gata du som varje dag hörde vårt glam En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram Lyckliga gatan du finns inte mer du har försvunnit med hela kvartért Tystnat har leken tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat trampat och skövlat fördärvat och skändat Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång lika förunderlig och skön som den vi hört en gång Ja allt är borta det e' bara så Ändå så vill jag nog inte förstå att min idyll som ju alla vill glömma nu e' en dröm som jag en gång fått drömma Allting är borta huset och linden och mina vänner skingrats för vinden Lyckliga gata det är tidens som här dragit fram Du fått ge vika nu för asfalt och för macadam Lyckliga gatan du finns inte mer du har försvunnit med hela kvartért Tystnat har leken tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat trampat och skövlat fördärvat och skändat Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång lika förunderlig och skön som den vi hört en gång |