13. By the Waters of Babylon
Cantate pour la Paix| TEDESCO | |
| Psaltaren 137 1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion. 2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor. 3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.» 4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land? 5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst. 6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje. 7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.» 8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss. 9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan. | Psalm 137 1An den Wassern zu Babel saßen wir und weinten, wenn wir an Zion gedachten. 2Unsere Harfen hingen wir an die Weiden, die daselbst sind. 3Denn dort hießen uns singen, die uns gefangen hielten, und in unserm Heulen fröhlich sein: "Singet uns ein Lied von Zion!" 4Wie sollten wir des HERRN Lied singen in fremden Landen? 5Vergesse ich dein, Jerusalem, so werde ich meiner Rechten vergessen. 6Meine Zunge soll an meinem Gaumen kleben, wo ich nicht dein gedenke, wo ich nicht lasse Jerusalem meine höchste Freude sein. 7HERR, gedenke der Kinder Edom den Tag Jerusalems, die da sagten: "Rein ab, rein ab bis auf ihren Boden!" 8Du verstörte Tochter Babel, wohl dem, der dir vergilt, wie du uns getan hast! 9Wohl dem, der deine jungen Kinder nimmt und zerschmettert sie an dem Stein! |
