Canto nomade per un prigioniero politico
Banco Del Mutuo SoccorsoOriginale | Svensk version / Versione svedese / Swedish version / Version... |
CANTO NOMADE PER UN PRIGIONIERO POLITICO | NOMADSÅNG FÖR EN POLITISK FÅNGE |
In questi giorni è certo autunno giù da noi dolce Marta, Marta mia, ricordo il fieno e i tuoi cavalli di Normandia, eravamo liberi, liberi. | I dessa dagar har hösten redan kommit här till oss, Marta söta, Marta min, Jag minns höet och dina Normandiehästar, Vi var ännu fria, Fria! |
Sul muro immagini grondanti umidità, macchie senza libertà, ascolta Marta, in questo strano autunno i tuoi cavalli gridano, urlano incatenati ormai. Cosa dire, soffocare, chiuso qui... perché? Prigioniero per l'idea, la mia idea... perché? | Bilder på väggarna som dryper av fukt, Fläckar utan frihet, Lyssna, Marta, i den här konstiga hösten, Nu gråter och skriker dina hästar i kedjor. Vad ska jag säga? Jag kvävs, fängslad här...varför? Fängslad för en idé, för min idé....varför? |
Lontano è la strada che ho scelto per me dove tutto è degno di attenzione perché vive, perché è vero, vive il vero. Almeno tu che puoi fuggi via canto nomade questa cella è piena della mia disperazione, tu che puoi non farti prendere. | Så långt bort är vägen jag valde för mig själv Där allt förtjänar uppmärksamhet ty det är levande, Ty det är sant och lever sanningen. Så fly bort ut, min nomadsång, du som kan göra det, Den här cellen är full av min förtvivlan, Du som kan, låt dig inte fångas. |
Voi condannate per comodità, ma la mia idea già vi assalta. Voi martoriate le mie sole carni, ma il mio cervello vive ancora... ancora. | Ni fängslar människor för er nytta och fördel, Men min idé anfaller er redan nu! Ni marterar bara mitt kött, Men min hjärna lever förtfarande! Den lever! |
Lamenti di chitarre sospettate a torto, sospirate piano, e voi donne dallo sguardo altero bocche come melograno, non piangete perché io sono nato, nato libero, libero. Non sprecate per me una messa da requiem, io sono nato libero. | Nu viska lågmält, sörjande gitarrer Som osakligt misstänks, Och ni, kvinnor med era stolta blickar, Med era rubinläppar, gråt inte, ack, gråt inte Därför att jag är född Är född fri, fri! För mig behövs det ingen själamässa! Jag är född fri. |