Lingua   

Den Himmelska Fridens Torg

Björn Afzelius


Lingua: Svedese


Ti può interessare anche...

1789+0
(Hoola Bandoola Band)
The American way
(Björn Afzelius)
Svarta gänget
(Björn Afzelius)


[1990]
Testo e musica di Björn Afzelius
Text och musik: Björn Afzelius
Lyrics and music: Björn Afzelius
Paroles et musique: Björn Afzelius
Sanat ja sävel: Björn Afzelius
Album: Tusen Bitar

tusenbitar


"Den himmelska fridens torg" är en låt av Björn Afzelius, inspelad på albumet Tusen bitar från 1990. Afzelius sjunger om Massakern på Himmelska fridens torg som ägde rum i Kina året innan skivan släpptes. Afzelius syn på händelsen är att folket under Kulturrevolutionen fått lära sig att läsa, skriva och tänka självständigt samt kritisera vad man tyckte var fel i det kinesiska samhället. Men han hävdar även att saker och ting gått snett i det socialistiska samhället och vad folket 20 år tidigare fått lära sig inte längre stämde överens med de nya ledarnas tänkande. - sv.wikipedia

“Den Himmelska fridens torg” (“Piazza della Pace Celeste”) è una canzone di Björn Afzelius, incisa nell'album Tusen Bitar del 1990. Afzelius canta del massacro avvenuto in piazza Tien-an-Men, in Cina, un anno prima dell'uscita del disco. Riguardo a tale evento, Afzelius pensa che, durante la Rivoluzione Culturale, il popolo ha imparato a leggere, scrivere e pensare autonomamente, e a criticare ciò che riteneva essere sbagliato nella società cinese. Ma afferma anche che le cose non sono andate per il giusto verso nella società socialista, e che ciò che il popolo aveva imparato vent'anni prima non corrispondeva più al pensiero dei nuovi leader. [trad. RV]
Som alla barn läste jag sagor,
och jag älskade dom ifrån Kina;
Jag tyckte dom var så exotiska och erotiska.
Dom frammana' bilder av skönhet,
dom förmedlade dofter och smaker,
och namnen på platser och människor där var så vackra.
Och det vackraste namnet av alla
var Den Himmelska Fridens Torg.
Så läste jag Kinas historia,
om dess kejsare och dynastier,
om dess tänkare och filosofer och despoter.
Och jag bländades av denna kunskap,
denna strävan efter förfining
som, när andra kulturer fick böja sej, kunde höja sej.
Och symbolen för denne förfining
blev Den Himmelska Fridens Torg.

Men framstegen byggdes på träldom,
för flertalet levde i armod;
Bara fåtalet fick kultivera sej och beleva sej.
Detta födde Den Väldiga Striden
mellan herrarna och deras trälar.
Och i spetsen för massorna gick där en son till en bonde.
Och han svor att en dag skulle segern
nå Den Himmelska Fridens Torg.

Och Solen gick upp över Kina,
Den Nya Tiden var inne.
Och dom som var vana att foga sej kunde skola sej.
För ingen var mer än nå'n annan,
och alla var till för varandra.
Och folket och ledarna talade om samma framtid
när dom årligen firade segern
på Den Himmelska Fridens Torg.

Men tiderna ändrades åter,
snart var man tillbaks vid det gamla,
för dom åldriga ledarna fjärmade sej ifrån folket.
Men dom unga, som lärt sej att tänka
och tala och läsa och skriva,
gick ut, som dom lärt sej, och påminde alla löften.
Men löftena dränktes i blodet
på Den Himmelska Fridens Torg.

Jag sitter och bläddrar i sagor
som jag läste när livet var enkelt,
då prinsessor var vackra och kungar var kloka och goda.
Och jag ser upp mot stjärnan i öster,
och jag upptäcker att den har slocknat;
Jag förstår den så väl, det finns ingenting mer den vill lysa på.
För det råder ett isande mörker
på Den Himmelska Fridens Torg.

inviata da Riccardo Venturi - 6/8/2005 - 15:01




Lingua: Italiano

Versione italiana di Riccardo Venturi
17 settembre 2005
PIAZZA DELLA PACE CELESTE

Come tutti i bambini, leggevo storie,
ed amavo quelle dalla Cina ;
pensavo fossero così esotiche e erotiche.
Evocavano immagini di bellezza,
richiamavano profumi e sapori,
e i nomi dei posti e delle persone erano così belli.
E il più bel nome di tutti
era la Piazza della Pace Celeste.
E così leggevo la storia della Cina,
dei suoi imperatori, delle dinastie,
dei suoi pensatori, filosofi e tiranni.
Ed ero abbagliato da quella sapienza,
da quell’aspirazione alla perfezione
che, quando altre culture si piegavano, potevano elevarsi.
E il simbolo di quella perfezione
rimase la Piazza della Pace Celeste.

Ma il progresso era costruito sulla schiavitù,
perché i più vivano in povertà ;
Soltanto una minoranza poteva istruirsi e educarsi.
Questo diede origine alla Possente Lotta
tra i padroni e i loro schiavi.
Ed a capo delle masse si pose il figlio di un contadino.
E giurò che un giorno, da vincitore,
avrebbe raggiunto la Piazza della Pace Celeste.

E il sole sorse sulla cina,
il Tempo Nuovo era arrivato.
E chi era abituato a rassegnarsi, poté istruirsi.
Perché nessuno era più di qualcun altro,
e tutti erano là, l’uno per l’altro.
E la gente e i leader parlavano dello stesso futuro
quando ogni anno festeggiavano il vincitore
sulla Piazza della Pace Celeste.

Ma i tempi cambiarono di nuovo,
presto si tornò indietro all’antico,
perché gli anziani leader si allontanarono dalla gente.
Ma i giovani, che avevano imparato a pensare
e a parlare, a leggere e a scrivere,
uscirono, come avevano imparato, e ricordarono tutte le promesse.
Ma le promesse annegarono nel sangue
sulla Piazza della Pace Celeste.

Sto qua a sfogliare le storie
che leggevo quando la vita era semplice,
dove le principesse eran belle e i re erano buoni e intelligenti.
E volgo lo sguardo alla stella d’oriente
e mi accorgo che si è spenta ;
lo capisco bene, non c’è più nulla che voglia illuminare.
Perché regna un silenzio agghiacciante
sulla Piazza della Pace Celeste.

17/9/2005 - 14:18




Lingua: Finlandese

Traduzione finlandese / Finnish translation / Traduction finnoise / Finsk översättning / Suomennos: Juha Rämö
TAIVAALLISEN RAUHAN AUKIO

Niin kuin kaikki lapset minäkin luin tarinoita
ja rakastin niitä, jotka olivat Kiinasta.
Ne olivat minusta niin eksoottisia ja eroottisia.
Ne välittivät kuvia kauneudesta,
niistä huokui tuoksuja ja makuja,
ja kaikki paikkojen ja ihmisten nimet olivat niin kauniita.
Ja kaunein kaikista nimistä
oli Taivaallisen rauhan aukio.

Sitten aloin lukea Kiinan historiasta,
sen keisareista ja dynastioista,
sen ajattelijoista, filosofeista ja hirmuhallitsijoista.
Ja olin häikäistynyt tästä tiedosta,
tästä pyrkimyksestä aistikkuuteen,
joka saattoi nousta esiin, kun muut kulttuurit olivat joutuneet taipumaan.
Ja tämän aistikkuuden vertauskuvaksi
nousi Taivaallisen rauhan aukio.

Mutta edistys oli rakennettu orjuudelle,
sillä enemmistö eli köyhyydessä.
Vain harvat saivat oppia ja sivistyä.
Tämä johti suureen taisteluun
herrojen ja heidän orjiensa välillä.
Ja kansanjoukkoja johti muuan talonpojan poika,
joka vannoi, että jonain päivänä voitto
yltäisi Taivaallisen rauhan aukiolle.

Ja aurinko nousi Kiinan ylle,
uusi aika oli saapunut.
Ja ne, jotka olivat tottuneet alistumaan, saivat alkaa oppia.
Sillä kukaan ei ollut enempää kuin toinen,
ja kaikki olivat toisiaan varten.
Ja kansa ja sen johtajat puhuivat samasta tulevaisuudesta
juhliessaan joka vuosi voittoa
Taivaallisen rauhan aukiolla.

Mutta ajat muuttuivat jälleen,
ja pian oli palattu vanhaan,
sillä ikääntyneet johtajat olivat etääntyneet kansasta.
Mutta nuoret, jotka olivat oppineet ajattelemaan
ja puhumaan ja lukemaan ja kirjoittamaan,
lähtivät kaduille, kuten olivat oppineet, muistuttamaan lupauksista.
Mutta lupaukset hukkuivat vereen
Taivaallisen rauhan aukiolla.

Istun ja selailen tarinoita,
joita luin, kun elämä oli yksinkertaista,
kun prinsessat olivat kauniita ja kuninkaat viisaita ja hyviä.
Ja katson ylös kohti tähteä idän taivaalla
ja huomaan sen sammuneen.
Ymmärrän, ettei enää ole mitään, minkä ylle se loisi valoaan.
Sillä jäinen pimeys vallitsee
Taivaallisen rauhan aukiolla.

inviata da Juha Rämö - 14/10/2018 - 10:58



Pagina principale CCG

Segnalate eventuali errori nei testi o nei commenti a antiwarsongs@gmail.com




hosted by inventati.org