Jan Hammarlund

Canzoni contro la guerra di Jan Hammarlund

L'autobiografia di Jan Hammarlund in svedese...

____________________________________________________________

En självbiografi närmare bestämt...

Jag föddes 1951 på vischan - i Täby - och sjöng jämt. Lärde mig gitarr vid 15 års ålder, levde hippieliv några år efter att ha hoppat av från gymnasiet. Sjöng på första Gärdetfesten, vilket så småningom ledde till att Silence erbjöd mig att göra en skiva - BEFRIADE FRÅN SKOLAN, ett naivistiskt album som kom ut 1972 och följdes av NÄR BANDET SLUTAR SPELA 1973.

1974 upptäckte jag Violeta Parra och introducerade henne i Sverige med lp:n TUSENTALS STJÄRNOR ÖVER CHILE, som f ö gavs ut av CHILEKOMMITTÉN och lyckades samla in åtskilligt med pengar för solidaritetsarbetet. De följande åren samarbetade jag mycket med latinamerikanska artister som Daniel Viglietti, Isabel och Angel Parra och många andra.

1975 grundade jag dessutom tillsammans med Anna och Carlo Barsotti BELLA CIAO-gruppen, där vi översatte och sjöng italienska sånger.
Under slutet av 70-talet turnerade jag i England och USA (bl a tillsammans med Frankie Armstrong), - och ofta i Danmark, allt från Christiania till Roskilde..Jag engagerade mig mycket i gay-rörelsen och blev med sånger som SEXUALPOLITISKT SNACK och VILLE under en rad år den enda kända homoartisten i Sverige.

Jag återvände tidvis till teatern (där jag ju 1967 börjat, bl a med mim) i Tremblays DE GAMLA DOFTERNA på Södra Teatern 1983 och BÅRLÄRKAN med Musikteatergruppen Oktober 1984.

Jag producerade tre egna cabareter, TVÄRS ÖVER GÅR'N 1985, MJUKA TASSAR 1986 och LEVA I EUROPA (tillsammans med BrittLing) 1987. De mest kända sångerna från mina 12 skivor är JAG VILL LEVA I EUROPA, DANS PÅ VÅRA GATOR och VILLE.

1988 medverkade jag på en festival i Chile under ganska dramatiska former några månader före folkomröstningen som gjorde slut på militärdiktaturen i Chile, och jag återvände dit (och till Paraguay) på turné 1991 för att sjunga mina egna sånger översatta till spanska av Hernán Azócar.

MIN MUSIK med nya, egna sånger kom 1990 och samlings-CDn JAN HAMMARLUND 1972-92 kom två år senare.
1993 medverkade jag som skådespelare på Stockholms monologfestival och fick sedan spela Wangs roll i Brechts DEN GODA MÄNNISKAN I SEZUAN på Spegelteatern. 1994 startade jag eget bolag med CDn SYD, i augusti 1995 kom TVÄRS ÖVER GÅR'N ,och 1996 min första skiva med Brechtsånger. Jag sjöng mycket Brecht under 1997 och ännu mer under 1998, som markerade 100-årsminnet av Bertolt Brechts födelse.

Under tio år hade jag tills nyligen bara skrivit en enda sång och trodde att jag slutat skriva låtar - men mätt (tillfälligt) på Brecht och tolvtonsmusik, fick jag sommaren 1999 för mig att det kanske vore enklare att skriva sånger än att hela tiden försöka förklara för folk varför jag inte gör det längre. I januari 2000 kom dessa och en del andra sånger på CDn ALBY-BILBAO, som blev uppmärksammad i pressen, främst för sången MIN STAD och CATULLUS OCH JAG - och för mina tonsättningar av Karin Boye.

Ända sedan våren 2001 har jag varit intensivt sysselsatt med LABORATORIUM FÖR POLITISKA VISOR, på STALLET i Stockholm, med ABF-Stockholm och Riksföreningen för folkmusik och dans (RFoD) som arrangörer.(Läs mer om det på "aktuellt") och jag fortsätter med det i höst.

Jagr var i januari 2002 i Uruguay och sjöng - givit två utsålda konserter tillsammans med DANIEL VIGLIETTI och framträtt i radio och TV - repertoaren bestod till stor del av samma sånger som jag sjöng i Chile och Paraguay 1991, översatta till spanska av Hernán Azócar, bl a Jans egna texter och texter av Karin Boye och Mikael Wiehe.

> Hösten 2002 gav jag ut CDn GRÄSSTRÅN OCH GATSTEN, den mest samtidspolitiska jag nånsin gjort, innehållande bl a tre sånger om EU-toppmötet i Göteborg juni 2001 och rättsrötan efteråt, om 11 september och en uppskattad sång som heter DEM SOM VI BEHÖVER.

Under 2003 arrangerade jag bl a tillsammans med Mikael Wiehe en stödkonsert för de fängelsedömda demonstranterna på MONDO i Stockholm (det var i maj), där bl a Kajsa Grytt, Nabila, Monica Nielsen Bob Hansson, Looptroop och Stefan Sundström medverkade., 11 september fyllde vi Folkets Hus i Stockholm till åminnelse av militärkuppen i Chile 1973.

Jag blev 2004 invald i Svenska Visakademin.

I februari kom min sångbok ALLA MINA SÅNGER ut.

http://janhammarlund.se/biografi.html
____________________________________________________________

...ma forse qualcuno la preferirà in spagnolo, dal medesimo sito:

JAN HAMMARLUND

Apuntes para una autobiografía.

Nací en 1951 en la “ciudad sobre el agua”, como llamo a Estocolmo, la capital de Suecia, en una de mis canciones. Aprendí la guitarra solo, cuando era un quinceañero, con los discos de Joan Baez. Hice estudios de teatro. Vivía una vida bastante desordenada de hippie. En 1972 me inicié como cantautor con un disco elepé bastante inmaduro, con voz bastante débil pero con cierta personalidad, creo. Cantaba canciones propias y de otros cantautores del movimiento de canciones progresistas de la época. Ese primer disco ,como el siguiente, pienso que tuvieron más éxito del que merecían. En 1974, de pronto, me impresionó profundamente la voz de Violeta Parra en discos traídos a Suecia por refugiados chilenos del golpe de estado en Chile. Entonces me fui a París, compré un charango, un bombo y un libro de canciones de Violeta, y me puse a traducir. En 1974 publiqué un disco con sus canciones que fue ampliamente difundido y se vendió a beneficio del movimiento de solidaridad con el pueblo chileno. Hice giras con Isabel y Angel Parra, con Francisco Roca y varias veces con Daniel Viglietti. Hacia 1975 difundí canciones políticas italianas y me encontré con Malvina Reynolds, la cantautora norteamericana de quien Víctor Jara tradujo y grabó la canción "Littles boxes" ("Las casitas del Barrio Alto"). Traduje y canté canciones suyas. Malvina Reynolds fue mi mejor formadora en mi labor de cantautor político. A fines de los años 70 hice giras en Inglaterra y los EE.UU. Empecé a entrar en la lucha por el movimiento de liberación homosexual, con lo que nadie se comprometía en esa época; ahora la cosa es muy distinta.

En los años 80 desarrollo otras expresiones artísticas en el género cabaret, vuelvo un poco a mis raíces teatrales, estudio ópera y publico mi décimo elepé con canciones francesas de los años 30 y 40, traducidas al sueco. En julio de 1988 fui invitado al Encuentro CHILE CREA, y canto en Santiago y Valparaíso. En 1991, trabajo con el poeta chileno Hernán Azócar, en la traducción al castellano de canciones propias y otras de mi repertorio, grabando un casete que salió en Chile con el nombre “Mi yunta en la cana”, a beneficio de las prisioneras políticas de la cárcel de Santo Domingo, en Santiago. Además de Santiago canto en Valparaíso, Concepción, Valdivia y Puerto Montt,. Invitado por la cantora Lizza Bogado, canto en Asunción, Paraguay. Con Hernán Azócar traducimos también una antología de canciones suecas de tres siglos. Desde 1989 he grabado cinco CD, entre ellos, en 1996, una presentación de canciones de Bertolt Brecht en traducciones propias y con la música de Hanns Eisler y Paul Dessau (ya en 1993 había actuado en el rol del vendedor de agua en “El alma buena de Sezuan". En el 2000 salió mi CD “Alby Bilbao”, y empecé en Estocolmo con un proyecto nuevo: un Laboratorio de Canciones Políticas, donde ya han actuado cincuenta cantantes, entre ellos muchos jóvenes que participan para aprender y desarrollarse. Y sigo siempre cantando para y con los chilenos, uruguayos y argentinos en mi país. Ahora tengo un CD en espanol, "Norte al Sur"., con los temas siguientes:
VICTOR JARA (Mikael Wiehe), MALAGUENA (tradicional), INTACTO EL AMOR PERMANECER (Jan Hammarlund), PORQUE LOS POBRES NO TIENEN (Violeta Parra), SEPLTENME CON MI OVERALL (Malvina Reynolds) ,OM MIKAELIDAGEN(tradicional), CIUDAD COLORIDA (Jan Hammarlund), PENAS ENCIMADAS( Carmen Soler Canale - Jan Hammarlund,MUCHACHA (Daniel Viglietti), MI YUNTA EN LA CANA (Malvina Reynolds), LOS CONDENADOS A MUERTE (Karin Boye- Jan Hammarlund), PORQUE VIVO EN EUROPA (Jan Hammarlund). Las canciones suecas son tarducidas por Hernán Azócar, salvo VICTOR JARA, por Henry Engler.